Nu är jag trött på det här med distansförhållande. Man får allt det negativa med att vara singel; laga mat för en, sitta ensam framför teven, handla mat för en, gå på fest ensam, få ta hand om myrinvasion i lägenheten själv och inte ha någon som kliar en på ryggen.
Men samtidigt får man inte det positiva med att vara singel; inget krograggande (eller raggande någonstans överhuvudtaget), inget ta dagen som den kommer eller gå ut och festa med singelkompisarna. Eller jo, kan jag väl i och för sig göra, men då försvinner min poäng.
Trött på skiten, det är vad jag är.
Jag förstår dig helt och hållet! Nu får ni allt kämpa efter en lösning som passar er båda! Usch vad frustrerad du måste känna dig! Vill komma o kramas med dig just nu!! Akira
SvaraRadera