Angående kärlek

Vi hade en liten diskussion på jobbet angående det där som kallas KÄRLEK. Jag jobbar med många muslimer och efterhand har jag kommit underfund med att vissa har en annorlunda syn på kärlek än vad jag har. Där jag kommer ifrån (Sverige/Västvärlden/Någonstans) så är ju kärlek den himlastormande förälskelsen som sveper bort en till en rosenskimrande drömvärld, typ.

Idag så hade en av mina kollegor med sig en muslimsk handbok, som visar hur man ska leva som en bra muslim, och där står bland annat vad man ska leta efter när man söker en partner. Ingenstans står det något om bultande hjärta, svettiga handflator eller fjärilar i magen, utan det är helt krasst så att man ska försöka hitta någon som är likatänkande, kommer från ungefär samma bakgrund, har liknande utbildning och respektive familjer skall helst vara ungefär lika välbeställda så ingen svartsjuka ska kunna uppstå mellan dom.

Hmm... Jag skrattade litegrann när jag läste, för det låter så kliniskt, ungefär som att köpa en bil, men så tänkte jag efter lite... Och ja, romantiskt är det ju inte, men däremot praktiskt, och om man ska leva med någon hela sitt liv, så måste man ju göra ett bra val... eller hur?