2018! Hur känns det? Alfred sa i morse att han var lite ledsen för att 2017 var slut, för det var ett så bra år! Och ja, visst var det bra, väldigt händelserikt, men också med en hel del sömnläshet för oss vuxna. Sömnlöshet delvis på grund av barnen, men också grubblerier! Jag tror nog 2018 kommer fortsätta på grubbleriets bana en del, men också med lite stablitet, om jag får be, tack!
Men innan det blev ett nytt år var det jul! Som ni ser med snögloben så gillar vi jul!
Vi gillar också den här hörnan av vardagsrummet och att mysa i lilla soffan där, som jag fick i julklapp av Engelsmannen!
Och i granen hänger den här flygande bilen! Känns som en flygande renbil är helt logiskt, eller hur?
När jag hittade den här Paddington-snögloben så visste jag att jag var tvungen att ha den! Så söt. Och snöglober är ju inte direkt något man kan ha för många av...
Hemma hos mina föräldrar åker det här tåget runt julgranen. De hittade det i en affär i Blackpool i mars förra året, när de var på besök hos oss!
Mitt i alla julfestligheter tappade Alfred sina tänder! Tre tänder framtill, men som tur är så är en redan på väg ned. Älskar hur han ler och pratar just nu, och vi har lyssnat på All I Want for Christmas is my Two Front Teeth väldigt mycket denna jul!
Lite vackra rosor till nyårsfirandet.
Och en hummer till förrätten!
Nyårsdukningen var skogsinspirerad. Jag hittade granljusen och granslingorna på rea hos Lagerhaus, och resten är saker jag hade hemma! Kul att fixa till det lite festligare än vanligt, fastän barnen var med!
Det är väl nästan ett måste att reflektera över året som gått så här på första dagen, men det har jag inte riktigt hunnit med än! Tänker åtminstone på orden: "It's not about how big the house is. It's how happy the home is". Tror de ska få vara mina ledord 2018!
Må ert 2018 bli allt vad ni önskar!



