Midsommar och ledighet!

Skönt med ledighet och midsommar; mindre skönt att det är över nu och man är tillbaka i verklighetens regniga England. Då är det viktigt att man har kort som man kan titta på och drömma sig tillbaka med!
Vi började i Göteborg (utan bagage, men iallafall) och Gbg var på fint humör! Vi beundrade syrrans nya lägenhet, med flashiga fondväggar och nyrenoverat kök. Sen tog SJ oss till Örebro där vi beundrade andra syrrans söta marsvin och ett tänkbart nytt hus till henne, med svindlande utsikt över åkrar och skog; svenskt så det förslår!

Men mest beundrade vi Sofia förstås, som är lika bedårande då hon sover som när hon skriker och rapar. Första dagen satt Engelsmannen och jag en timme med henne i famnen, och bara tittade på henne när hon sov. Hon är så fin.
Sen blev det midsommarfirande i dagarna tre! Nej, i år blev det faktiskt bara två dagar för oss, eftersom vi var tvungna att åka tillbaks till England på söndagen, men lite zigenarläger hann vi med uppe hos mormor. Ena syrrans tält läckte, eftersom det spöregnade hela natten, men vårt tält höll torrt! Dock var det så litet att jag nästan fick klaustrofobi, det är tur att jag inte tältar så ofta. Värst var nog ändå morgondoppet på midsommardagen, det regnade småspik och var verkligen svinkallt, men är det tradition så är det! Som vanligt kom både regn och solsken på besök, och det var tur att solskenet kom, för annars skulle mormors gräsmatta ha förvandlats till lervälling à la Hultsfred.

Och nu verkar det som att SAS har skapat en tradition i att sabba mina resor. Som jag berättade tidigare så hade vi problem med att få våra väskor på resan till Sverige. Man tycker ju att det borde vara nog för en vecka, men på hemvägen visade SAS upp sin klass igen. Först kom de på att de hade överbokat planet, så om två resenärer kunde tänka sig att ta ett senare plan och landa vid elva på kvällen så skulle ju det vara jättebra. Otroligt nog var det faktiskt två som anmälde sig frivilligt! Skulle jag aldrig göra. Men iallafall. Då var de ju såklart tvungna att lasta av deras bagage från flygplanet, men då kom nästa problem. SAS hävdade att den ena av resenärerna hade checkat in bagage, men han hävdade att han inte hade något annat bagage än handbagage. Hmmm... Slutligen kom de då på att de hade för många väskor på planet, så när vi satt på planet kom de på att de var tvungna att lasta av bagaget, lasta av alla passagerare, och få passagerarna att fysiskt peka ut sitt bagage. Jättesmidigt såklart. Till slut hade alla gjort det, och de hittade väskan som inte hade någon ägare (eller ägaren är antagligen i Paris eller i Qatar och undrar var i helsikes hans väska är), och det sista vi såg var att det stod fem människor i en ring runt väskan. Antagligen för att höra om den tickade. Suck. Jag blir verkligen trött på SAS. Jag säger det igen; åk inte med SAS!

Till slut landade vi i Manchester iallafall, och Engelsmannens brorsa tog ett kort på oss när vi landade. Jag funderar på att framkalla det och bränna det symboliskt. Det skulle nog kännas skönt!