Andra dagen i La France

070903 Måndag

Jaha, jag tyckte att gårdagen var svår? Idag har varit ännu värre. Jag har med mig två tyghjärtan med lavendel i, och lavendel ska visst lugna lite, så jag sitter och sniffar på dom. Jag behöver lugnas ner en hel del, för jag är lika upprörd och ledsen som igår.

Dagen började inte så värst bra. Madame på hotellet hade förklarat att det tar 5 minuter från hotellet till universitetet, cinq minutes à piéd! Cinq minutes my ass. Efter 25 minuter var jag fortfarande inte framme, och jag började få lite panik. Det är inte så kul att komma för sent det första man gör. Jag kom fram just i tid, 8.45 stapplade jag in i salen och som tur var så hade de inte börjat än, så jag kunde torka svetten och ta några djupa andetag innan provet började. Själva provet var ingen big deal, eftersom det bara visar vad jag inte kan och behöver öva mer på. Efteråt skulle vi på rundtur på universitetet, men jag var också tvungen att få nycklarna till mitt rum, så jag pratade med mannen som höll i rundturen och han sa att han skulle vänta i några minuter så jag kunde få min nyckel. Jag gick således till husmänniskorna, men inte fick jag någon nyckel där. Nej, jag fick ett papper som jag skulle ta till ett annat ställe där jag skulle betala för mitt rum. D’accord. Så promenerade jag bort till rundturen, och tror ni att de var kvar? Såklart inte. Finns det något ordspråk att man aldrig ska lita på fransmän eller nåt sånt? Om inte så borde det finnas det. Så jag knallade ner dit jag skulle betala rummet, och det var såklart på andra sidan campus. När jag väl hittade dit efter några förfrågningar så ville de först inte ha mina pengar, och de hade aldrig hört talas om Madame som skickat dit mig. Efter några telefonsamtal så tog de emot mina pengar och jag fick ett kvitto som jag tog med upp till husmänniskorna. Där fick jag ett annat papper som jag skulle ta med till ett annat ställe där jag till slut fick min nyckel. Men damen där ville också ha pengar, först garanti om jag hade sönder något, men sedan också hyra för september månad, något som Madame som jag mejlat med hade glömt att berätta för mig. Oups, désolé! Jaja, jag har redan betalat en hel massa pengar för ett ställe som jag aldrig sett, så vad är några hundra euro till? Till slut fick jag då gå till mitt rum… om man nu kan kalla det rum, vill säga. Stengolv, fläckiga väggar, fula gardiner, obekväm säng och skrivbord och bokhylla/klädskåp som ser ut att ha fyndats på myrorna för 5 kronor. Najs. Jag hulkade och sen satte jag mig vid skrivbordet och grinade lite (det har blivit en hel del sånt de här dagarna). Inga kuddar i världen kan göra det här rummet mysigt. Enda pluset är utsikten om jag lutar mig ut från min franska balkong; eftersom Campus ligger på en höjd så har jag en riktigt vacker utsikt över Caen. Men det är också det enda positiva. Jag delar som sagt två toaletter och två duschar med x antal andra. Det roliga är att toaletterna saknar sitsar, eller det kanske är vanligt i Frankrike? Något som jag vet är vanligt i Frankrike är att de inte har handfat vid toaletterna och det har de såklart inte här heller. Istället har vi handfat på rummen istället, men det är bara det att mitt handfat inte funkar, så jag får helt enkelt tvätta händerna i duschen. Jamen, det är väl normalt!?

Jag har balkongdörren öppen och nu känner jag röklukt… Merde.
Jag har i alla fall hittat ett internetcafé så jag fick mejla lite och till och med se Engelsmannen i webcam; dagens absoluta höjdpunkt. Nu är det väl snart dags att krypa till kojs och be till Gud att morgondagen blir bra och att jag inte gråter fullt så mycket. Amen.