Nutrition och Internet

Måndag 070910

Jag tror att jag snart kommer att börja tappa hår och naglar på grund av näringsbrist. I helgen åt jag Croque Monsieur (typ varm macka) och en pizza, resten var baguette, hårt bröd och frukt. Jag tror på något sätt att jag inte har riktigt fått i mig alla näringsämnen som jag behöver! Inte blir det bättre när alla skryter om vad de har ätit, med grillat och what have you, och Engelsmannen var såklart värst med värsta braklunchen på söndagen. I don’t want to know, liksom. Amerikanen har det å andra sidan ännu tuffare eftersom hon är vegetarian! Hon kan ju inte ens få i sig lite protein med skinka på pizzan! Hennes mamma hade oroat sig om hon får i sig alla viktiga näringsämnen och undrade om hon hade hittat nån tofu i affären. Inte direkt, var Amerikanens svar. Jag tror ärligt talat inte att fransmännen vet vad tofu är.

Och angående Internet intet nytt. Web cam är en omöjlighet eftersom Internetanslutningen hela tiden försvinner och därmed bryter web cam. Ganska frustrerande. Jag har kommit på att det är riktigt svårt att hålla liv i ett distansförhållande i Frankrike! Nu har jag ju skaffat ett fransk simkort så det inte kostar mig något att ta emot samtal, men det är ju fortfarande dyrt för mig att ringa någon och för någon att ringa mig. Landtelefon går inte att få, utan det enda alternativet är mynttelefonen i ingången till huset. Väldigt mysigt. Och som sagt kan jag inte ens prata med folk via Web cam. Några andra alternativ, någon?

Jag har bokat tågbiljett till Paris, so here I come! Känns skönt att åtminstone ha det att se fram emot, det är så länge sedan jag var där (nu räknar jag inte med de förvirrade timmar när jag försökte hitta till rätt tågstation i Paris förra söndagen)! Är väldigt nära att boka tågbiljett med Engelsmannen från Caen, och även flyg till England… men gör det mig till en quitter? Jag är ju inte oxe för inte, så en del av mig vill absolut inte ge upp! Jag ska allt visa de jäkla fransmännen, typ. Men så är det den andra sidan som säger åt mig att åka hem eftersom jag inte trivs här och egentligen inte vill vara här, och vem är det jag försöker visa mig stark för? Bryr jag mig egentligen om några tycker att jag är en quitter? Att jag har gett upp? Det är ju ändå mitt liv.

**************************

I think I will start losing my hair and nails soon. The past weekend I ate Croque Monsieur and a pizza, and the rest of my food consisted of baguettes, crisp bread and fruit. I don’t really think that’s good quality food. It doesn’t get better when everybody’s bragging about what they’re eating back home, with barbeques and what have you, and My English man talking about his Sunday roast. I don’t want to hear about it! The American girl is having a tougher time though, seeing as she is a vegetarian. She can’t even get some protein by getting ham on the pizza. Her mother is worried about her getting all the food she needs and wondered if she had found some tofu in any shop? Not really, mum. I honestly don’t think the French know what tofu is.

And the Internet is so frustrating. Web cam is not a possibility since the internet connection keeps breaking up all the time. Pretty frustrating. It makes it hard to keep up a distance relationship in France. I have a French sim card now, so at least it’s not costing me anything to receive calls from abroad, but it still costs me a fortune to make calls or for someone to call me. I can’t get a land line so the only option is the phone box in the entrance to the building. It’s so cosy to stand there and talk. And like I said, I can’t talk to people via web cam either. Any alternatives, anyone?

I’ve booked my train ticket for Paris now, here I come! It feels good to at least have that trip to look forward to; it’s been so long since my last visit (I am not counting the confused hours when I tried to find the right train station in Paris about a week ago). I am this close to book a ticket to go back to England with My English man… but does that make me a quitter? I am a Taurus, so a part of me does not want to give up but stay and fight the French. Another part is telling me to go home since I don’t like it here and I don’t really want to be here. Do I really care if some people think I am a quitter? That I have given up? After all, it’s my life.

C’est ma vie.