To be or not to be... brunettte

Tiger och jag pratade hår häromdagen. Hår is a big thing. Som ni kanske märkt så är Tigern numera brunett och hon passar givetvis jättebra i det. Jag har också provat på att vara brunett, och jag trivdes väldigt bra i det. Det som jag tycker är jobbigt är utväxten, den blir ju äckligt ljusgrå när man är blond by nature, så man måste färga i den väldigt ofta. Men det absolut största problemet är när jag har tröttnat på att vara brunett och vill bli blond. Blond till brunett går ju på en färgning, men brunett till blond tar några fler färgningar, och därmellan får man ståta med orange/rött/ibland grönt hår, vilket inte är alltför roligt. Men när jag ser bilder som dessa, på Liv Tyler med mörkt hår och stor tjock lugg så kan jag inte hjälpa att bli sugen på en rejäl förändring. Jag har ju varit blond nu i en och en halv evighet! Men... (det är klart det kommer ett men) så tröttnar jag på luggen och vill växa ut den, och det tar jättelång tid och är verkligen jättefult. Jag passar i kort lugg eller lång lugg, inte något mitt i mellan. Jag vet ju vilken frisyr jag klarar av bäst, det vill säga nånting jag kan sätta upp i tofs, och att jag vill kunna gå en månad utan att vara tvungen att färga rötterna.

Men samtidigt så tycker jag det är så fruktansvärt tråkigt med folk som inte vågar prova nya frisyrer, utan som krampaktigt går till frisren och ber denne att inte klippa mer än två centimeter. Jag menar, hello, det är faktiskt bara hår. Det växer ut igen. Tyvärr har jag inget kort på den frisyr som tillklipptes :) mig hos Toni&Guy i Paris nar jag var hårmodell. Efter det är jag inte rädd för förändringar, för ingenting kan slå den frisyren. Det var extremt. Men kul var det! Hade absolut inte klippt den frisyren om jag inte hade suttit på en scen och blivit klippt. :)