Jag läser om 15-åringen som sköts till döds i Blekinge. Jag försöker tycka illa om mördaren och tycka synd om den döda 15-åringen och den skadade 16-åringen, men det går liksom inte. Mormodern snackar om att 15-åringen var världens goaste kille. Ursäkta mig, men om en 15-åring är ute halv två med ett gäng som förut har trakasserat människor, då köper inte jag att han är världens goaste kille, sorry.
Familjen har blivit utsatta av det här gänget förut och nu, efter skotten har de hotats igen. Dessa hot har visst kommit från en av killarna i gänget. Hur dum i huvudet är han på en skala? Hur kan en 15-16-åring vara funtad, när det första han tänker på, efter den här frukstanvärda händelsen, är att hämnas, misshandla och döda? En normal tonåring skulle antagligen sitta och gråta hos mamma och tacka Gud, eller vem som helst, för att han lever. Det är när jag läser det som jag kommer på mig själv att tycka synd om mördaren; att det svenska samhället inte fungerar som det ska och att familjen inte har sluppit sina plågoandar och att mördaren sett att den enda utvägen var att ta fram geväret och skjuta mot plågoandarna. Det är riktigt tragiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fruktansvärt. Jag håller med dig i allt du skriver. En annan tragisk händelse är ju den stackars 16åringen som omkom efter att blivit misshandlad av ett gäng i samma ålder. De sparkade o slog på honom när han låg så att han nu dött till följd av skadorna. Det värsta vad väl sista kommentaren i artikeln jag läste: "Sextonåringen hade flytt ut på gatan men blev upphunnen.". Hur fan beter sig barnen??! Ja, de e födda 91.. I mina ögon är man barn då...
Det ar det jag menar, det ar barn vi snackar om, de ar inte ends myndiga! Det ar helt at helvete.
Skicka en kommentar