Flyg hem

Imorgon bär det av till Sverige igen. På måndag börjar jag en kurs på Örebro universitet. Den verkar både rolig och intressant, så jag är glad att jag fick chans att gå den nu när mina andra planer ändrades lite (hmm...). Retorik och engelska är båda favoritämnen och det ska bli kul att få blanda dom!

Morgondagens flygning innebär första gången med Ryanair från Liverpool till Skavsta. Ska bli väldigt skönt att slippa SAS och den obligatoriska mellanlandningen på Kastrup. Känns riktigt lyxigt att kunna åka raka vägen hem i stort sett! Själva flygningen är inget jag ser fram emot, det gillar jag inte alls. Jag är inte det minsta rädd (min alldeles egna flygplansingenjör har många gånger påpekat att det är mycket farligare att åka bil än att flyga, så det vet jag vid det här laget), men jag tycker det är så himla långtråkigt. Jag är lång, vilket betyder att jag får sitta ihopklämd med knäna uppe vid hakan. Ofast har man någon bakom sig som fördriver tiden med att sparka i stolsryggen framför, och så min favorit: när personen i stolen framför bestämmer sig för att den ska sova och fäller ner stolsryggen så jag måste sitta och stirra på dennes flint 2 dm från mitt ansikte under resten av flygresan. Sånt irriterar mig verkligen, för att denna person ska ha det bekvämt gör han det dubbelt så obekvämt för mig. Fin ekvation där. Nästa gång det händer ska jag fråga om jag får använda dennes flint som tidningsställ så jag kan läsa. Sådetså.

Hur folk klarar av längre flygturer än två timmar, ja, that beats me!? Efter en timme har jag läst ut min tidning och har tröttnat på att lyssna på Ipoden... and then what? Jag skulle aldrig få för mig att åka till Nya Zeeland eller Australien; fattar ni att det nästan är ett dygn på ett flygplan?! No way. Om dom inte tar tillbaka Concorde förstås, så att det går fort, men det tvivlar jag på att de gör. Jag stannar nog inom Europa (eller mjligtvis USA!) på mina resor.

Förresten, det har ingenting med resa att göra, men jag måste få ur mig det ändå! I helgen, när vi var på bröllop, så var den ständiga frågan till mig och Engelsmannen:



Have you set a date yet?

Engelsmännen har lite problem med det här med långa förlovningar. :) Den 23 december har vi varit förlovade i 2 år, och det är alldeles för länge för de flesta engelsmän, så nu får vi frågan väldigt ofta. Jag tror aldrig jag har fått den frågan i Sverige, möjligtvis bara på nån förfest eller under ett tjejsnack. Och jag menar, det är ju ingenting som direkt behöver diskuteras. Om vi har set a date, så kommer ju folk få reda på det förr eller senare, right?

Och om vi nu skulle få för oss att rymma och gifta oss, så skulle nog den engelska sidan lyncha oss. :)