Marie vann Idol, tack och lov. Nu kan Amanda hitta en låt som passar hennes röst bättre. Lite kul var ju att Kelly Clarkson var där och uppträdde, hon sjöng en akustiskt version av Because of You fantastiskt fint. Det visade att det är lite skillnad på idol och idol.
****
Läser för övrigt att paret McCann får skulden för Madeleines försvinnande i en ny bok i Portugal. Jag tror verkligen inte att de är skyldiga. Varför skulle de fortsätta dra så mycket uppmärksamhet till fallet om de nu var skyldiga till något? Portugisiska polisen verkar ju inte vara den mest kompetenta, och just bara det faktum att någon kan vara misstänkt i flera år är ju absurt. Om polisen inte hittar Madeleine eller kommer på vem som kidnappade/mördade henne, så kommer misstankarna mot föräldrarna aldrig avskrivas. Det är ganska hemskt. Och mitt i alltihopa så är ju ändå det viktigaste att en liten flicka fortfarande är försvunnen; ingen vet om hon är död eller vid liv.
****
Älskade mormor gör framsteg varje dag, men kan fortfarande inte prata. Läkaren försöker avskriva henne som för gammal och vill att hon ska flytta från rehab-avdelningen så fort som möjligt för att ge plats åt yngre. Vi ser ju att hon blir bättre och bättre, men läkaren på avdelningen har knappt träffat mormor men har ändå en bestämd åsikt. Ibland undrar man vad som krävs för att bli läkare. Empati och medkänsla är visst inga höga krav.
Vi är en stor släkt som alltid har träffats mycket, men nu verkar det helt plötsligt väldigt jobbigt att hälsa på mormor. Mamma och moster är inne där varje dag, och vi andra i familjen försöker hälsa på så mycket som möjligt. Andra släktingar har inte ens varit där inne en gång och inte heller ringt för att höra hur det är med henne. Jag tycker det är ynkligt. Vissa säger att de är rädda för sjukhus... que? Tror dom att sjuksköterskorna och läkarna står och lurpassar bakom dörrarna och försöker göra folk sjuka så att sjukhusen får fler patienter, eller vad är det de tror? Visst, jag tycker inte heller om lukten på sjukhus, och visst, det är inte världens trevligaste ställe, men ibland får man göra saker man inte tycker om. Jag är ganska så säker på att mormor inte tycker det är så jävla kul att ligga på sjukhus och inte kunna prata, men jag vet att hon blir så mycket gladare när hon får besök. Sometimes a person's gotta do what a person's gotta do, så är det bara. Annars är man bara en liten lort, som Astrid Lindgren skulle sagt.
Men i Sverige så ska vi ju undvika konflikter, så jag antar att det är bäst att jag inte säger vad jag tycker direkt till de berörda människorna. Jag funderar bara på hur det skulle ha sett ut om vi levde i en annan kultur, där familjen faktiskt betydde något, både i goda och dåliga tider.
****
Ja, jag hade tydligen mycket att säga idag! Ibland är det bara så. Hoppas ni alla gör er en trevlig helg!
Currently Crushing On.
6 timmar sedan
9 kommentarer:
Ja, vad säger man... Man undrar som sagt vad folk tror om sjukhus? O de e kanske patientens önskan som ska komma först... o de flesta tycker nog de e väldans skönt o få besök av anhöriga!
Jag tänker på er och hoppas att det övriga vårdteamet ser hennes rehabiliteringspotential som inte läkaren tycks se!
MASSA KRAMAR!
Visst är sjukhusskräck hemskt! Jag vet... men min har blivit bättre! Hehe jag tycker vi ofta är många inne i mormors lilla rum. Hur skulle det se ut om vi kom hela tjocka släkten?! Men jag vet vad du menar. Det verkar inte vara nån större skala som besööker sina anhöriga på sjukhuset. Konstigt...
Skönt o se att hon börjar bli bättre. Hoppas nu att ni har det bra förövrigt osså..
Tiger - ja, visst är det väl patientens önskan som ska komma först? men människor är så själviska och så rädda för sånt här, som om det skulle smitta! vi hoppas verkligen att det övriga teamet står på sig så att inte doktorn får som han vill!
Akira - nej, jag har ingen förståelse för sjukhusskräck. ingen tycker ju om sjukhus, men ibland måste man ju ta sig dit, särskilt om någon man älskar ligger där. som det är nu så får ju moster o mamma ta ett otroligt stort ansvar, jag menar att om fler skulle få arslet ur vagnen att besöka henne så skulle man kunna dela upp det lite så att mamma o moster får vila sig lite. och att vi är många på hennes rum? det håller jag inte med om. det är ju ca 10 personer som har varit o hälsat på henne, o släkten är ju sååå mycket större än det. dålig stil tycker jag.
trana - ja, väldigt skönt!
Ett litet tips: om anhöriga verkligen "VÄGRAR" så brukar det faktiskt spela viss roll för beslutet. Så OM läkaren vill skriva ut mormor så säg åt moster o mamma att verkligen sätta sig på tvären o säga att de absolut inte går med på det... För ibland KAN det hjälpa, har sett det hända själv. Sen är det ju så att de försöker skicka hem inför jul, hemskt men sant.
Jag håller med dig om att man e en lort om man inte vågar/tar sig tid att komma till någon som är sjuk. Och som sagt, om inte annat för att avlasta din mamma o moster som i nuläget kämpar o sliter för hela släkten.
Sjukhusskräck har jag aldrig haft, men visst har man kanske känt obehag. Det är faktiskt helt borta nu. Har nog både vant mig och sett så mycket bra hända på sjukhus att jag nu älskar sjukhus o stämningen som råder där... Att alla jobbar för att någon ska bli frisk är ju rätt vackert.
Nu vart de långt. Sorry!
LOVE!
Skönt att höra att din mormor håller på att bli bättre. I sådana situationer får man sätta sig över sig själv och sin rädsla tycker jag och istället tänka på den som är sjuk. Hoppas att hon blir helt återställd!!
tiger- ja, det verkar som om läkaren vill ha bort henne till jul. men hem kommer hon inte, utan isåfall kommer det bli nån långvård, och då är det inte säkert att hon kan få den rehab-träning som hon behöver, så det är därför vi vill ha kvar henne på avdelningen så länge som möjligt. ska säga åt moster o mamma att de ska vägra!
lisa- tack för omtanken!
Nej, förstod att de va nåt långtidsboende som var aktuellt. Och som sagt, där är oftast inte rehab prio ett. Kämpa på. Massa tankar från mig.
Skicka en kommentar