And life goes on...

Här är det lite snurriga världen. Eller så kanske jag snarare är Alice i Underlandet? Allting är lite upp och ner iallafall. Måndag kväll, tisdag och onsdag dag satt jag hos min mormor, som fick sin andra stroke i måndags morse. Den slog ut allting och hon återfick aldrig medvetandet, men eftersom hon hade en så bra grundkondition så höll kroppen sig fast så länge som möjligt innan hon äntligen fick somna in vid 20.24 igår. Jag åkte därifrån vid tre, så jag fick säga farväl då, och jag uppskattar verkligen att jag hade den här möjligheten att säga farväl till mormor på riktigt.

Under de dagarna vi satt hos mormor kom släktingar in och sa farväl till mormor. Min kusins 14-åriga son hade många frågor om döden, och han grät några stilla tåror vid älskade mormor Violas bädd. För honom var det svårt att inse att det inte fanns någon återvändo denna gången, eftersom mormor Viola hade kommit tillbaka så bra efter den första stroken. Livet är outgrundligt, men jag är glad att mormor fick ett så fint och värdigt slut.

Sorg är ju något väldigt individuellt, och svenskar verkar ha svårt att visa sina känslor. Jag kanske ska säga svenska män i synnerhet. Mina två manliga kusiner ville absolut inte åka in och säga farväl till mormor, eftersom de ville ha kvar sina "fina" minnen av mormor. Jag är lite oförstående till det, för hos mig kommer jag bevara minnet av de här sista dagarna ömt. Hur vi satt och nynnade dragspelslåtar för mormor och sjöng sånger från A till Ö, och hur mormor såg ut som att hon bara låg och sov och snart skulle vakna och sätta på kaffe och ta fram bullar. För mig är minnet av att ha sagt farväl till mormor ett av mina finaste. Att jag kunde viska i hennes öra att jag älskar henne och kyssa hennes kind. En vän sa vad en föreläsare hade sagt; "Hon sa att hon tyckte det var lika vackert att se människor komma till jorden, som människor som dog... Det är ett lika vackert ögonblick, och lika stort att dö som att födas. Det är till och med ofta vackrarare med döden för då finns det en "personlighet" och fler nära och kära runtom."

Så god natt nu, lilla mormor. Jag hoppas att Kalle spelar dragspel för dig och morfar när ni dansar hambo medan Kurt tittar på. Vi saknar er alla.