Idag är det ett år sedan vår älskade mormor dog. Tiden går fort men ändå långsamt. Vi tänker på dig mormor, var du nu är.
Till en stad jag är på vandring,
synden där är utanför.
Livets träd står där i blomning,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jättefin dikt Marie. Din mormor lever iallfall vidare i ditt minne och i ditt hjärta och sådant betyder mycket.
Kram
Mormor... vi saknar dig!! Men du ska veta att du lever kvar i våra hjärtan! Och V det är din bokstav!!!
Så fick man börja dagen med lite tårar... Tänk att vi bara är tillfälliga gäster i varandras liv, som Gardell säger... Massa kärlek till dig.
Skicka en kommentar