So Are You To Me

Bruden var mycket förtjust i kyrkor. Hon var inte någon religiös människa i sig, även fast hon gärna vill tro att det finns något mer omkring oss än det vi känner till. Engelsmannen var inte heller religiös, men på något sätt kändes det ändå rätt att vigas i kyrkan. Bruden tyckte om lugnet och det lite andliga som omgav kyrkor. Hade de kunnat välja varsomhelst att ha vigseln hade det troligtvis blivit utomhus, vid den sjö som de båda älskade. Att vigas utomhus i den svenska sommaren kändes dock inte som ett bra alternativ, vilket visade sig vara mycket klokt i efterhand, med tanke på vädret som inbefann sig på bröllopsdagen. Hursomhelst.Så kom det sig då att Engelsmannen och bruden valde att gifta sig i en vit kyrka på landet. Kyrkan var stor, bröllopsgästerna drunknade nästan bland alla lediga säten. Men det tänkte inte bruden på när hon skred in i kyrkan vid sin faders arm med systrar och syskonbarn framför sig. Hon tänkte snarare att livet var härligt när mannen hon älskade stod framme vid altaret och alla de älskade satt i bänkraderna omkring dem.Och i den vackra kyrkan, mitt i vigseln med en virrig präst, sjöng Daniel Buller för brudparet. Han började med vackra What a Wonderful World och mot slutet av vigseln sjöng han Your Song så vackert att bruden fick tårar i ögonen. Engelsmannens far kompade på piano på båda sångerna. Efter vigseln så kom inte bruden ihåg mycket från själva akten. Hon såg att hon numera hade två ringar på ringfingret, så hon förstod att det iallafall hade gått bra! När brudparet skred ut ur kyrkan var de så lyckliga att de nästan flög fram, fram mot deras fortsatta framtid.

to be continued...
Foto:RichardStröm