Verona

I Verona gick jag först runt och undrade varför det var svenska flaggor överallt. Var det något jag hade missat? Skulle svenska kungaparet komma dit? Skulle statsminister Reinfelt kanske hålla nåt tal, som EUs ledare det här halvåret? Tills jag insåg att Veronas flagg, Commune di Verona, var likadan som den svenska. Dah. Där fick jag för att känna mig speciell! :)Men Verona, mitt Verona... Vilken underbar stad! Jag trodde den skulle vara lite läskig, jag kopplar ju ihop den med Romeo och Julia (den utspelas där för er som inte vet) så jag tänkte mig gängkrig, upplopp och graffitti. Fel, fel, fel! Visst, förorterna är ju, precis som alla andra förorter, inte de vackraste, men stadskärnan i Verona är underbar.Först, när vi kom med bilen, vågade vi inte åka in de vägar som GPS:en försökte lura in oss på... de var små! Sen insåg vi att de smala, gatustensbelagda gatorna faktiskt var tillåtna för bilar! Lite läskigt! Vårt hotell låg centralt och vi var tvungna att få hjälp av en piccolo att hitta garaget (left here, right here, left here, no! In this little gap!) och det var tur det. Varje gång vi skulle gå till bilen sen så fick en piccolo följa med, eftersom vi inte skulle hitta annars! Antar att det går att hitta jobbmöjligheter överallt...Vi åt mat på en restaurang vid amfiteatern i Verona, precis i turiststråket, men det var så fint! Härligt att kunna sitta utomhus och äta middag och se folk gå förbi. Jag gillar att italienarna verkligen klär upp sig för att gå ut! Jag vande mig aldrig vid engelsmännens vanor att gå till puben i mjukisbyxor och t-shirt, varför inte klä upp sig lite?!

Vi strosade runt i Verona lite på morgonen, bland annat såg vi förstås Julias berömda balkong, innan vi fortsatte mot Toscana...