Casale Dello Sparviero

När vi åkte hem från Volterra till hotellet i Radda, åkte vi förbi den här vingården, Casale Dello Sparviero. Vi var tvungna att stanna. Det skulle inte vara helt fel att vakna med den här utsikten utanför sitt hus, eller vad tycker ni? Eller att ha en allé av cypresser längs med vägen, mellan vinrankorna, upp till sitt hus. Det skulle vi gärna ha. Vi åkte upp i alléen, mellan de fantastiska vinodlingarna, upp till det underbara huset. Där träffade vi herrn i huset, som berättade om sina vinodlingar och historien bakom gården. Den hade varit i familjens ägo ändå sedan... 1979. Ja, vi blev lite besvikna när vi hörde det. Trettio år är ju ingenting, vi trodde att vingården skulle ha varit i familjens ägo i trettio generationer, typ! Men vi blev ganska avundsjuka iallafall. Engelsmannen undrade lite tyst vad vi skulle kunna göra för att ha råd att köpa en vingård nån gång i framtiden. Vinna på lotto är nog det mest troliga! Mannen i huset trivdes bra där, tillsammans med sin familj. Det var snart dags för att skörda de mogna, rödlila vindruvorna som hängde i klasar i varje ranka. Sen skulle de pressas och lagras för att bli en del av vingårdens Chianti. Vi stod länge och valde bland alla vinflaskorna. Priserna varierade från 5 euro upp till betydligt mer. Vi köpte några i mellanklassen. Det var tur att vi hade en stor bil med oss!