Engelsmän i allmänhet, och vissa engelsmän i synnerhet, är väldigt gammeldags och ganska, tja, ojämlika. Det är mycket manligt och kvinnligt, alltså vissa saker som kvinnor "ska" göra och vissa som män "ska" göra. Det har jag som svensk feminist svårt att förstå ibland och ofta väldigt svårt att hålla tyst om. Ni vet, min Engelsmans mamma tog för givet att jag strök Engelsmannens skjortor... No way, José!
Den enda gången jag strök någon mans skjortor är när jag var au pair, och det var för att jag fick betalt för det. Det är inte så att jag absolut inte stryker Engelsmannens kläder, stryker jag mina kan jag lika gärna stryka hans, men han kan lika gärna stryka kläderna. Oftast blir det ingen av oss som stryker några kläder överhuvudtaget. De blir ju ändå skrynkliga igen, liksom. Men självklart stryker Engelsmannens mamma sin mans kläder, till och med kalsongerna blir strykta. Jag menar, hujedamej, hur skulle det se ut med ostrykta underkläder?! Världen skulle antagligen gå under. Eller inte.
Även i skolan delar de upp pojkar och flickor, till exempel på idrottslektionerna. Och så finns det såklart renodlade pojk- och flickskolor. Ni vet, de är ju så annorlunda... En av Engelsmannens kusiner är idrottslärare på en flickskola och hon blev lite förvirrad när jag förklarade att i svenska skolor har eleverna oftast idrott tillsammans, oavsett kön, och hårfärg med för den delen. Men hur gick det för de stackars flickorna då, undrade hon? Ja, oftast går det alldeles utmärkt! Och särskilt stackars är det inte.
Och såklart, eftersom det nu är jultider, så har vi de fruktade julkorten och hur dessa adresseras. I Sverige skriver man ju oftast ut namnen på de som ska få julkorten, eller skriver Familjen XXX. Icke så i England. Där är det Mr & Mrs som gäller. Och ni ska inte tro att jag nu längre, efter att ha gift mig, är en egen person, näpp! Jag är en del av Engelsmannen. Således är våra julkort från England adresserade till Mr & Mrs Engelsmannen. Och för att V E R K L I G E N trycka ner mig så skriver vissa ut alla Engelsmannens initialer, mellannamn och allt. Ja, så att jag vet min plats.
Och en sån sak skulle kunna få mig att riva alla dessa julkort i små bitar och skicka tillbaka dom till den ursprungliga avsändaren. To make a stand. Men det har jag inte gjort. Ännu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Åååh! Jag sitter här och skrattar och knyter näven på en och samma gång. Skrattar för att du skriver på ett så härligt sätt, knyter näven för att sånt där förlegat beteende är så otroligt dumt!
Malin - Tack! Jag sa till Engelsmannen att jag skrivit om det här på bloggen, för att få andra svenskars uppfattning, och jag sa att de flesta (förhoppningsvis alla!) skulle hålla med mig om att det är såååå ojämlikt och förlegat!
Men varför i hela h-vete ska inte tjejer o killar ha idrott ihop? Det är ju att fokusera på olikheter, könsdiskriminering och utanförskap? Och om någon kallade mig "fru mattias nilsson" skulle jag skratta ihjäl mig. Eller bli arg. Eller både och.
Och aldrig i livet att jag skulle stryka M's skjortor, bara för att han är man och jag är kvinna. Nono. I vårt hem är det mestadels M som tvättar och dammsuger över huvud taget. Jag lagar maten. För att vi vill ha det så. Inte för att vi är man och kvinna.
Tiger - Lite både och är det här. Skrattar för att de inte fattar bättre och blir arg för att de inte gör det!
England är sååå likt USA!! Lika gammeldags. Vi pratade just om det igår på svennefrullen att länderna är så lika.
Mrs Peter B...det är jag det...Iallafall under formella former, och iallafall om den äldre generationen får bestämma. JAG HATAR DET!!!
Och jag hatar att bli kallad Ma'am---ICK!! Och det får jag ju heta varje dag när jag är ute i handeln och på andra ställen.
Peters mamma tror nog iallafall inte att jag stryker hans skjortor. OCH faktiskt, man delar inte upp gympalektionerna!!!! Otroligt nog. DET gjorde man då jag gick i skolan, i högstadiet. Innan dess hade vi gympa med killarna, men inte sen...
Märkligt att det är så bakåtsträvande i ett så nytt land (eller kanske just därför).
men England är ju likadant, och ibland etter värre förstås.
Annika - jag har förstått att det är ganska, hm, bakåtsträvande även i US, men jag fattar bara inte varför! Helt okej för mig att bli kallad Mrs, men jag har ju inte helt plötsligt gått och blivit en DEL av min man! Det är det som gör mig så fruktansvärt irriterad.
Stryker några skjortor gör inte jag heller. Skulle inte falla mig in. Stryka kalsonger, har kvinnan lite att göra eller? Du får ta svärmor med en klackspark. Hon verkar leva i en annan värld.
KRam
Desiree - ja, man kan nog säga att min svärmor har för mycket tid över... ;) Vanligtvis bryr jag mig inte, jag vet att vi inte är på samma våglängd, men ibland blir det bara för mycket!!!
Skicka en kommentar