Det kanske bara är vanligt vinterdepp, men just nu är jag ingen happy bunny. Ni vet, när man längtar, saknar, vill, orkar inte, vill inte... blää. Ingenting är bra, liksom. Någon mer som känner så?Och så saknar jag tjejkompisar. Så länge jag minns har jag haft tjejkompisar. Det kanske blir så när man växer upp i ett hem med två äldre systrar. Lekis, grundskolan, gymnasiet, au pair-tiden, universitetet... hela tiden har jag haft tjejkompisar att leka med, skratta med, gråta med, skvallra med, bitcha med... Nu är det inte så längre.
Visst har jag kompisar här med, Engelsmannens kompisar och deras flickvänner/fruar är jättetrevliga, men det är ingen som jag blivit ordentligt vän med. Ingen som jag ringer för en fika och en skvallerstund.
Jag har några projekt framöver som förhoppningsvis ger mig lite utrymme att träffa nya människor! Och snart så går väl solen upp igen...
14 kommentarer:
Girl! Jag hör dig!!
Det värsta är ju att det tar en sådan evinnerlig tid att skaffa sig NYA tjejkompisar och speciellt om man inte ska bo kvar på orten, som du.
Jag saknar också mina kära tjejer därhemma även om jag med åren fått nya tjejer här i USA. Men, det blir väl kanske aldrig som de gamla godingarna man har från skoltiden därhemma.
Hoppas du känner dig lite mindre blå nu...
PS, saknar min syster hela tiden också, hon är en av mina allra bästa vänner.
Kram till dig!!!
Annika - jag visste väl att jag inte var ensam! Precis, man kan göra nya bekantskaper, men vänner, det är inte lätt eller självklart! Förut så träffade man ju oftast folk som är i samma situation; ny skola, jobbar som au-pair, flyttat till en ny stad för att plugga... men det är svårt att hitta folk i samma situation här! Tråkigt men sant. och som du säger, eftersom vi inte ska bo kvar här så vill o vågar man kanske inte lämna ut sig så mycket...
Kram på dig också!
Jag förstår dig verkligen. Sådant där verkar helt klart ta sin tid och sedan måste man har lite tur också att hitta någon man klickar med. Men jag saknar sådant själv jättemycket. Nu har vi bott här i snart fyra år och jag känner mig fortfarande väldigt isolerad. Har inte hittat någon som jag kan/är vän med på riktigt ännu. Det låter bra att du har projekt framöver som kommer att exponera dig för nya människor. Det är nog det viktigaste att komma ut och träffa så många som möjligt och då kanske man till slut hittar någon. Kram till dig och hoppas att det känns lite mindre deppigt snart.
Marie jag tror tyvärr också att svåraste perioden i livet att hitta nya vänner är perioden mellan studietiden då man är student och tiden innan man blivit förälder och då träffar många andra föräldrar på dagis och skola osv.
Desiree - precis, det är ju inte bara upp till en själv, det måste ju finnas nån man kan klicka med också! Och det blir ju tyvärr lite isolerande... Jag pratar ju inte tyska så där faller ju tyskarna bort! Så det måste bli andra expats... inte helt lätt!
Desiree igen - precis! Om man har barn så träffar man ju andra föräldrar lite lättare, som student träffar man andra studenter... nu är jag lite i no man's land! tyvärr.
Sjunga i kör mår man väldigt bra av:)
Testa här.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=166758
Jag saknar dig min fina bitch!! Kärlek.
Jag vet precis hur du känner. Vinterdepp, eller kölddepp tror jag det är för min del. Vill ingenting. Kylan gör att jag känner mig helt off. Det är liksom väldigt kallt även inomhus.
Ang tjejkompisar, I know the feeling. Jag har några häromkring, men med olika jobbtider och annat så är det inte så lätt att träffas som man önskar. Allt är mycket lättare när man gör samma sak, såsom pluggar, au-pairar eller har samma jobb. Och just nu så jobbar jag bara med killar. Har helt fastnat i den svängen.
Låter spännande med dina projekt, hoppas du träffar några nya roliga tjejer där!
Kram Pernilla
Just a thought as well.
http://www.swea.org/default.aspx?mid=1073
Anonym - jo, jag har kollat på det, men de verkar alla väldigt gamla....
Tiger - kärlek tillbaks!
Pernilla - du får komme o hälsa på i München så får vi muntra upp varann! Jag hopppas också mina projekt ska bli bra! Kram!
Lite smådeppigt här bprta också faktiskt. Jag skyller det på vintern. Allt är vinterns fel! ;)
Anna - ja, vi skyller på den j*kla vintern! ;)
Vi har nog fått en släng av vinterdepp, men snart är det vår o solen o blommorna visar sig igen. Snart du, då är vi pigga o glada igen!!! Vi kan väl hitta på nåt jätte kul nu när du kommer hem?!! puss puss
Skicka en kommentar