Jag är ganska så blödig, gråter lätt, både för bra saker och sorgsna saker.
Nu gråter och snorar jag ordentligt, efter att ha läst en pappas ord om att förlora sin son. Så fruktansvärt. Otänkbart.
Jag tycker att ni ska läsa det här och sen gå och krama de ni har omkring er. När de är borta är det för sent.
"Östervåla var sista utflykten vi gjorde med Linus, rådjursjakt, utan rådjur, och nyårsfest. Och det allra sista kortet de hade i sin kamera var på Linus.
Han gjorde en ängel i snön."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det förstår jag att du får tårar i ögonen av att läsa detta. Det skulle jag garanterat också få. Det måste vara det svåraste och jobbigaste man kan vara med om att förlora sitt eget barn.
Kram
Desiree - ja, det här var riktigt sorgligt att läsa!
Oj oj det var starkt!! Läste flera av hans inlägg... FY FAN va hemskt! Nu ska jag gå in o krama lilleman!!!
Ärligt talat vågar jag inte klicka... Jag kollar typ var femte minut att Hazel lever... Tror jag skulle bli ännu mera störd om jag läser det du länkar till.
Kramar de jag älskar lite extra ändå!
vilken man han är...som kan skriva om något så fruktansvärt.
Min systerdotter kände Linus och det har varit en stor sorg i hela kommunen...inte första gången det händer på Roslagsbanan..usch.
Mina tårar flödar...jag har själv vuxit upp vid tåget och tagit "genvägen" över...
Nu ska jag krama mina kids och plötsligt så är jag så glad att jag bor i USA där barn praktiskt taget inte får gå själva någonstans och för att skolbussen hämtar dem utanför dörren..
Kramelikram
Storasyster - ja, det var riktigt starka inlägg!
Tiger - det förstår jag! Världen är stor o farlig ändå. Kram!
Lotta - verkligen! Jag beundrar hur han kan skriva så sakligt när allting bara måste vara ett kaos. Jag antar att skrivandet blir en ventil mot sorgen. Det måste vara jobbigt för din systerdotter att behöva uppleva det här! Kram
Skicka en kommentar