Sara skriver om sina ätstörningar och hänvisar till den här artikeln i DN, om Hillevi Wahls bok Hungerflickan.
"– Väldigt ofta hör man kvinnor som pratar om hur tjocka och fula de är. Det är så lätt att falla in i det. Så fort en kvinna kommer till jobbet får hon höra ”snygg blus”, och det låter ju snällt, men är också en markering av utseendet. Och det i sig blir ett sätt att trycka ner, att tränga ihop kostymen, säger Hillevi.
Med sina egna barn är hon noga med att inte trä på dem någon kostym. Hon tycker inte att barn ska mätas och vägas och förbjudas att äta socker, hellre då uppmuntras att röra sig – för kroppar som rör sig vill inte ha dålig mat, menar hon. Och givetvis ska barnen bekräftas, gärna positiva omdömen om kroppen, prata med dem om hur fina magar eller starka armar de har. Med kärlek och bekräftelse löser man mycket.
– Friska barn svälter sig inte – de blir inte heller tjocka. De behöver inte ekologisk mat och sockerförbud. Låt dem vara, säger Hillevi.
Framför allt gäller devisen: Barn gör som du gör, inte som du säger. Därför har Hillevi arbetat mycket med sina känslor kring maten och tankar om sig själv.
– Om jag tycker att maten är laddad kommer barnen också att tycka det. Därför försöker jag bejaka mig själv, komma på vad jag hungrar efter och se till att få det jag behöver."
Och det är ju så sant, det som står där. Hur ofta, under sin uppväxt, hörde man inte kvinnor runt omkring sig klaga på sin vikt, att de skulle banta och att de inte trivdes i den vikten de hade. Sen växer man upp, och jag känner inte många kvinnor som har ett helt okomplicerat förhållande till mat, mig själv inräknat. Vad kan vi göra för att stoppa detta? För någonting är ju fel.
Melt-In-Your-Mouth Italian Wedding Cookies
1 timme sedan
8 kommentarer:
Jätteviktigt. Och jättesvårt.
Det handlar väl mycket om att bli medveten om sina egna nojjor, för att undvika att föra över dem på sina barn?
Men att ge barn matglädje, och att inte komplicera mat med känslor... Det är viktigt!
Sara - Ja, det handlar väl om det, men ooooojjjj så svårt det måste vara!
Vilka stora frågor du ger dig in på. Ja mat o kropp är en stor gåta. Varför detta utseende fixering?
Syster - varför denna fixering överhuvudtaget, med hur man ser, vad man äter mm... Var har det gått fel så att vi beter oss som vi gör?!
Ja jag läste just denna artikel i DN. Jag tycker det var bra och klokt skrivet. Jätteviktigt att ta upp sådana här problem. Man inser att det där med ätstörningar är sååå känsligt och att det finns så många drabbade. Att mörkertalet är stort. Det är inget ingen vill prata om. Det ska visst vara en artikelserie så jag ska läsa de andra delarna också som kommer.
Desiree - ja, det är ju kanonviktigt att försöka få unga tjejer och kvinnor att försöka förstå att de duger som de är o att alla är olika!
Jag håller med henne, fullt ut. Skulle gärna läsa boken.
Jag minns otaliga, otaliga middagar och kaffebjudningar där kvinnorna sa att de "måste tänka på figuren", och om man själv ngn ggn sa nej tack till en till kaka sa ngn ofta "Tänker du på figuren redan. Så klokt". Det gjorde man ju inte, men det fick saker och ting att triggas i hjärnan.
Det är så svårt det här. men sockerförbud tror jag inte på...
Hellre då att barnen gör som vi gör. Fär så är det ju.
Annika - precis, barnen gör ju som man gör o inte som man säger! Men det är ju svårt med allt tryck utifrån också. På nåt sätt så är det ju tjejerna som utsätts, det är ju inte många killar som får samma problem.
Skicka en kommentar