Ni vet, man pratar lite. Varför inte, liksom? Vi kan ju prova, funkar det inte nu så är det inte meant to be, då är det menat att det ska bli senare. Jag som inte vill planera har insett att det antingen är nu eller om 4-5 år. Så varför inte? Jag vill inte vara en gammal mamma och Engelsmannen är gammal så det räcker för oss båda (5 år äldre, my dear friends, 5 år äldre).
Så vi provar. Nej, jag ska inte gå in på några detaljer. Men så kom den där dagen. Den där dagen då jag tycker att brösten ömmar ordentligt och visst är det väl så att... jojomänsan, jag är sen. Vad heter graviditetstest på tyska? Det är tur att Clearblue finns även här.
Jag behöver inte vänta länge. ”Schwanger” blinkar det till på digitaltestet. Vad betyder det nu då? Kollar på instruktionerna och det ska antingen vara ”Nicht Schwanger” eller ”Schwanger” och så mycket tyska förstår jag att ”Nicht” betyder inte. Vi ska alltså ha barn.
Jag tar med stickan och visar för Engelsmannen. Det tar ett tag innan han fattar. Sen går ljuset upp. ”I’m gonna be a dad. Fuck!” Han menar att det var ett happy ”fuck!” men han ser lite lätt chockad ut. Det blir på en gång så riktigt. När vi kom överens om att prova så hade nog ingen av oss riktigt funderat på vad det egentligen var vi kom överens om!
Fem minuter senare går vi ut och äter middag med några vänner. Vi sitter ovanligt tysta, leende. Med en hemlighet så stor att den knappt får plats inom oss.
Engelsmannen vill berätta för hela världen på en och samma gång, men jag vill suga lite mer på karamellen. Men redan någon dag senare berättar vi för våra föräldrar och syskon, det går inte att hålla inne längre.
Sen är det dags att gå till gynekologen. Här i Tyskland är det inte barnmorskan som håller koll på en genom graviditeten, utan det gör en gynekolog. Jag har tur och hittar en norsk gynekolog som jag kan prata svenska med och det känns riktigt bra. I vecka 8 får jag se det lilla pyret på ultraljudet och höra hjärtslagen. Dunk-dunk-dunk-dunk, det låter som en galopperande häst och det är först då jag verkligen förstår att jag har ett annat liv inom mig.
Vi ska ha barn.
torsdag, september 02, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Jättejättestort GRATTIS!!!!! Så roligt för er!
Hej,
jag har läst din blogg under en tid men varit dålig på att lämna kommentarer. Nu vill jag passa på att säga hur bra jag tycker att den är, tacka för alla inrednings och klädtips samt säga stort grattis till den kommande bebisen!
Trevlig helg!
åhh! jättegrattis igen! =) kram
GRATTIS MARIE!!
GRATTIS!!!!
VAD roligt.
När ska den lilla/lille anlända!!??
HUr mår du?
KRAMAR!!!
Grattis!
Åh så underbart, grattis!
Ninnie - tack!
Malin - tack för kommentaren och tack för grattiset! Hoppas du får en fin helg också! :)
Pernilla - tack igen!
Annika - tanken är att Blueberry ska titta ut nån gång i början av februari, jag är i vecka 17 nu. Jag mår bra nu, men har mått lite tjyvens tidigare...!
Anna - tack!
Malin - visst är det!? :)
Linnéa - tack! Jag ska kolla in bloggen o läsa ditt inlägg! :)
Förresten... Blueberry?
Men o så underbart! GRATTIS!!!!
Malin - japps, det rimmar så bra med vårt efternamn! :D
Fru W - tack! :)
Läser du ngnsin Anna Fair and Trues blogg? HON är också gravid, och hon berättade om det igår. Hon ska ha barn i jan! HIHI!!!
Många bloggbebisar i faggorna. SPÄNNANDE!!
Skönt att du mår bättre nu. Jag minns hur jobbigt det var. Inte för att jag spydde, men jag hade världens salivavsöndring i munnen, och inget smakade. PLUS att jag var så trött, så trött, såt trött.. Nuborde ngra sköna månader följa. Visa maggen, vettja!!
:-))))
CONGRATULATIONS/GRATTIS!
Nothing bigger,trust me :)
xx
Annika - den bloggen läser jag inte, men det ska jag göra! :) Jag har inte heller spytt, men det ÄR jobbigt! Man känner sig inte riktigt som sig själv!
Anonym - tack!
Grattis och hoppas att du mar bra!
Sofia - tack! det gör jag för det mesta iallafall... ;)
Men åh vad underbart! Grattis och jag ska hålla tummarna för er alla tre.
Kram
Mia -tack! :)
Skicka en kommentar