En sak som jag hatar med graviditeten är när folk säger åt mig hur jag ska känna, vara eller reagera. För det första vet ingen hur jag känner och för det andra är alla graviditeter olika.
Jag har märkt att framförallt engelsmännen verkligen älskar att berätta hur saker och ting ska vara och vad vi har att förvänta oss. När bebisen fötts så kommer "our lives never be the same", "our wings will be clipped", "things will change forever" (som någonting negativt). Nähä.... det hade vi inte förstått! Hate to tell you, men vi är inte några naiva idioter som tror att en bebis är som en hund eller nåt. Vi förstår såklart att våra liv kommer ändras men vi vet inte riktigt hur, såklart. Det kan man först veta när bebisen är ute!
Engelsmannens mamma berättar gärna skräckhistorier om hur vattnet kan gå när man är ute och handlar, eller hur barn föds med navelsträngen runt halsen. The scarier, the better.
Jag undrar om det är en kulturell skillnad, att engelsmännen ser det mer negativt än svenskar(och gärna vill berätta om det), eller om det bara är så att vår svenska familj och vänner är mer positiva överlag än den engelska familjen och vännerna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
SÅDÄR är det, Marie...
OCH det kommer att bli etter värre när blueberry kommer. DÅ kommer du att få råd och tips in absurdum.
Visst kommer livet att ändras, men det tror jag nog att ni vet redan. DET är liksom gjutet. Men det kommer att förändras på ett sätt som du aldrig kommer att ana...ett såååå fint sätt. Bästa sättet!!
Annika - ja, råd o tips hade vi nog räknat med, men just att de engelska som vill ge "råd" oftast ser allting som negativt, det förvånar mig! Svenskarna är mer positiva, "åh vad kul" osv, medan engelsmännen är "oj, ni vet inte vad ni ger er in på!". Lite annorlunda synsätt kanske...
En sak är säkert... era hjärtan kommer att bli så varma o fyllda med kärlek till lilla blueberry! Ps. Pampers är bättre än Libero ds. Kram Anna
Anna - yes, det hoppas vi! :)
Jag har inte faktiskt inte råkat ut för det så mycket. Jag är heller inte så rädd för skräckhistorierna, är snarare nästan lite fascinerad av dem. Fast jag brukar iofs inte ta upp det själv utan det är i så fall andra som tar upp det med mig.
Anna - jag älskar också att höra om andras förlossningar, det känns som om en bra förberedelse inför vad som komma skall! MEN! Jag gillar inte när folk berättar om saker som KAN hända, bara för att skrämmas. Det fattar jag inte...
Nej sa var det inte alls for mig. Dvs, att Britterna skulle vara battre pa att beratta skrackhistorier. Jag fick hora precis lika mycket hiskeliga grejer fran svenska vanner och bekanta nar jag var gravid!
Oavsett vem som berattar sa undrar jg ibland vad de tanker med! Inte sjutton vill man hora hemska historier nar man ar gravid. De allra forsta gravida kvinnor har nog sina egna orosmoment och nojor och man behover definitivt ingen annan som berattar nagot hemskt som hant en kompis kompis eller liknande!
Millan - då är det bara våra engelska bekanta som är mer negativa överlag! :D
Skicka en kommentar