Han är ingen tyst bebis, mon petit coeur, han är en högljudd och krävande individ som skriker när han är hungrig, trött, vill byta blöja, är arg, har ont i magen... ja, så fort han vill berätta något viktigt nu, nu, nu!
Och klockan 4 på morgonen, när man är utmattad av trötthet efter att ha vyssjat och hyssjat, så är det ibland svårt att tänka att han inte gör det för att vara elak, han gör det bara för att det är hans sätt att kommunicera. Det är ju så mycket han går igenom nu för första gången, varje magknip är något fruktansvärt och att vakna själv mitt i natten är ju jätteläskigt!
Men så tittar han på mig med de där mörkt blå ögonen, spretar med fingrarna och borrar in huvudet i mitt bröst, och då finns det ju inget mysigare i hela världen!
Vårt lilla underverk.
14 kommentarer:
Goa ni:)
Vad fint! Underbar bild =) Bra dessutom att höra om hur det är att vara nybliven förälder, att det inte är lätt osv...
Kram
Ullis - :)
Malin - nej, det är inte alltid lätt, men alltid värt det! :)
Det tar ju ett tag innan ni lärt känna varandra! Men inte är det lätt, speciellt inte mitt i natten när man bara vill sova... Njut av era mysiga stunder ihop och vila så fort du kan!
mmmm... åren går, njut av varje minut! Fin bild! Kram Anna
Ja, det tar tid. Jag skulle säga att det tre månader att landa i det nya. Det är inte helt lätt att bli mamma, och det är mkt man ska vänja sig vid, och som den lille Alfie ska vänja sig vid. Efter tre månader tycker jag att det går in en annan, mkt lugnare fas.
KRAM!!!
PS, bilden är ljuvlig!!
Brysselkakan -det där med att vila är lättare sagt än gjort...! När en bebis sitter fastklistrad vid en så kan man inte göra så mkt o sen när bebisen sover så måste man ju hinna med allt man inte hinner under tiden han är vaken! Kommer ta ett tag innan jag kommit underfund med allt...
Anna - det gör vi! :)
Annika - 1 down 2 to go alltså! :) Men det är skönt att märka att saker o ting faktiskt blir lättare när vi jämför med hur det var precis i början! :)
Det var ett himla gulligt foto på dig och lilla Alfred. Jag kan tänka mig att det är en lite omtumlande tid i början med många olika känslor. Det kan ju kanske vara så att han inte har någon vidare koll på dygnsrytmen ännu också.Jag hoppas att det snart kommer att funka bättre med sömnen för er båda.
Kram!
Gott! Ett sa fint foto. Det ar sannerligen en bergodalbana dar i borjan nar man lar kanna varandra. och vem sjutton blir inte lite less klockan 4 pa morgonen! Kram
Desiree - ja, hormonerna är verkligen upp och ned efter en förlossning, så det underlättar ju inte direkt...! Och någon dygnsrytm har inte Alfred än, inte alls, men vi försöker lära honom! :)
Millan - ja, bergochdalbana är det! Blir så trött på alla som försöker säga att allt är guld o gröna skogar i början så här, för det är det inte alltid! Mycket slit, men det är såklart värt det! :)
Fina ni... Nä det är verkligen inte lätt i början med bebis. Men snart har ni hittat varandra som du kommer märka. De första 2-3mån är jobbigast, sen har ni fått in lite "rutiner" ska du se o det kommer flyta på bättre. Kram
Vad fina ni är!
Även om de från början har en personlighet och är sin egen liten individ så utvecklas och förändras de hela tiden. Så det är ett ständigt lära känna varandra på ett sätt.
Isolde skriker väldigt sällan utan det är mer gny och vara missnöjd. Men det kommer kanske.
Skicka en kommentar