Jag tror att jag alltid vetat på något sätt att jag inte skulle bli kär i någon hemifrån, gifta mig och bilda familj. Jag kommer från ett typiskt svenskt litet samhälle, där alla känner alla och där alla brukar gifta sig med varandra. Typ. Inget alls fel i det, men jag tror jag alltid vetat att det inte var mitt öde, jag sökte något annat.
Någon gång på högstadiet fick vi skriva en novell om vad vi trodde/önskade att vi gjorde när vi var 30 år. Jag skrev att jag var gift med en Michael, vi hade en 2-årig dotter och bodde i New York där jag arbetade som journalist. Inte många rätt där, men när jag fyller 30 kommer Alfred vara två, vi bor i München nu och ja, jag gifte mig faktiskt med en Michael! Journalist-drömmarna lever fortfarande kvar någonstans inom mig, men det finns ju så mycket annat jag vill göra också.
Visst är det ändå ganska kul att man aldrig vet vad livet kommer att föra med sig i framtiden, men hur man ändå kan styra sina drömmar på något sätt? Livet är oförutsägbart.
Bild härifrån.
3 kommentarer:
Det var ju ganska rätt ändå!
Ja, du fick till det bra där. Du gifte dig med en engelsman som heter Michael...och du bor inte i sve, och vem vet? Kanske blir NYC verklighet då Alfie boy är två!!
Jag trodde att jag skulle bo i Äppelviken då jag var 28, och att jag skulle ha två barn. Inte en siffra rätt, tamejtusan!!
Anna - ja, jag tycker nog också det!
Annika - då hade jag mer rätt än du iallafall! :) Njae, NY blir det nog inte, då hoppas jag på Sverige istället! :)
Skicka en kommentar