onsdag, maj 18, 2011

Alfredolito

video

Jösses! Här är Alfred bara nån dag gammal, vi är fortfarande kvar på kliniken och för en gångs skull sov Alfred i sin säng. Och, himmel, vad han har växt. Och vad mörkt hår han hade, numera är han ju nästan en liten blondin! Finns det förresten nåt sötare än en sovande bebis? Tror inte det.

Minnena från de där första dagarna är annars mest av oss som gick och gick och gick, vaggade och hyssjade och sjöng. Alfred vägrade att sova någon annanstans än på oss. Numera kan han ligga i spjälsängen och prata och sen somna själv. Kan ni fatta vad skönt för oss! Vår stora, lilla pojke.

p.s. Det är jag som hummar och mumlar med min syster i telefon i bakgrunden. Det låter lite underligt!

9 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Lilla sötisen! Jag tänkte på det häromdagen att man glömmer ju så fort hur det var. Man minns ju mest det för stunden eller nära. Isolde kan somna för sig själv till slut - vi håller på att öva det - men vissa kvällar tar det en kvart och vissa kvällar två timmar. Med mycket gnällsnack för sig själv och vi går in då och då och pratar med henne, ibland sjunger lite, ibland tar upp henne. Men vi vill att hon lär sig att somna själv så att man slipper sitta där när hon är tre.

storasyster sa...

är inte det ett av de mysigaste stunderna på kvällen, när man får ligga o läsa en bok och sedan känna hur ens barn tryggt somnar mot ens arm? jo jag älskar att ligga där och natta. varför ska de somna själva för på kvällen? somna om är däremot en sak de bör lära sig. men visst går tiden rekordfort!!!

Millan sa...

Ah sa sot!! Det gar inte att komma ifran att det ar nagot valdigt speciellt med en nyfoding. Jag ska ga och halsa pa min kompis har pa BB idag o hennes 24 timmar gamla Hugo. Ar radd for att jag kommer komma hem och vara valdigt sugen pa en trea.... ;-)

Det som ar sa underbart med att vara foralder ar dock att alla aldrar pa ens egna barn ar lika roliga! Jag vet att jag med Nils ofta tankte - Stoppa tiden! Nu far han inte bli storre!! Men... sedan blev han ju det och jag insag att alla aldrar for med sig nya och roliga saker. Mysigt med bebis ( och barn!) helt klart!

Kram

Mes rêves blancs sa...

Gud vad mysigt! Jag börjar se fram emot själva bebistiden mer och mer, längtar galet mycket till oktober dâ vi fâr möta vâr lillfranska ;) i början av graviditeten tänkte jag inte alls pâ tiden efter graviditeten men nu tänker jag nästan enbart pâ det, kanske hormonerna som börjar agera?
Längtar längtar längtar, men förlossningen vill jag helst inte tänka pâ, finns för mânga frâgor som rör den biten....
Hoppas er dag blir bra och att du mâr bâttre nu!

Marie sa...

Anna - somna själv på kvällen har vi inte prövat här, det är mest under dagen när han blir trött som jag kan lägga honom i vagnen eller spjälsängen o så somnar han, det har vi inte kunnat förut!

Storasyster - fast man kan ju läsa en bok för dom innan de somnar! Tror Anna mer tänker på att hon inte vill att hennes dotter måste ha någon hos sig för att somna, utan kan somna tryggt själv.

Millan - åh, vad mysigt! Ja, du kommer nog bli sugen på en trea...! ;) O det är ju nåt speciellt med alla åldrar. Jag kommer på mig själv att se fram emot när Alfred kommer börja krypa, gå, prata, men samtidigt vill jag inte att han ska bli större än vad han är nu! :)

Mes rêves blancs - ja, det är nog hormonerna som börjar förbereda dig på att bli mamma! :) Förlossningen tycker jag inte du ska vara rädd för, ställ in dig på att det kommer göra ont men att du kommer fixa det galant. Mind over matter, liksom! :)

Desiree sa...

Så söt! Underbart att han nu kan sova i sin säng och att ni slipper bära och vagga precis hela tiden. Fortsätt njuta av honom.
Kram!

Marie sa...

Desiree - ja, det är riktigt skönt, o inget vi någonsin trodde skulle hända när vi gick o gick o gick o gick de första månaderna! Han växer så fort! :)

Annika sa...

Underbart gullig och go!
SKÖNT att han kan somna i egen säng nu.
Japp, det är skönt då de växer ur spädisstadiet.

Marie sa...

Annika - både och! Kul att se honom utvecklas, men ändå så saknar jag liksom det där helt hjälplösa från början! Konstigt nog! :)