Svårt att förstå

If I can but keep on believing

What I know in my heart to be true,

That darkness will fade in the morning

And that this will pass away, too

They are binding me tight in the darkness

And trying to fill me with fear

For there is no night without dawning

And I know that my morning is near

-Helen Steiner Rice

Jag läser om en elvaåring som beordrade galningen att sluta skjuta; "du har redan dödat min pappa, jag är för ung för att dö", och på så sätt skonades han. Hjärtskärande. Jag ser bilder på en ung människa som i vattenbrynet ber för sitt liv, omringade av sina döda kamrater. Hur det gick för den människan vet jag inte. Jag ser bilder på hur ungdomar barrikaderat sig i ett hus, med madrasser mot väggar och fönster. Jag läser om människor som spelar döda, liggandes bland sina döda vänner, med lukten av krutrök omkring sig. 

Det låter som något från krig.

Jag bor i en stad med en otäck historia som visar människans ondska. Nazisterna under andra världskriget hade en strategi som är svår att begripa, att vilja utrota en hel religiös grupp är sanslöst. Under Kosovo-kriget kom också historier om hur alla män i några byar besinningslöst hade skjutits ihjäl, och att vissa överlevt genom att spela döda bland sina döda kamrater. 

Det kryper under huden. Hur kan människan någonsin bli så ond?