Grankavalkad
4 timmar sedan
tisdag, augusti 02, 2011
Så sagt
"A daughter is for life, a son is for wife."*
Så sa Engelsmannens mamma till mig. När Engelsmannen senare ifrågasatte varför hon sagt så sa hon att det inte var personligt riktat mot mig utan att jag hade missförstått henne och att det bara är ett välkänt engelskt ordspråk. Som hon tydligen kände sig nödgad att upplysa mig om.
Kärringjävel.
* Alltså menat som så att döttrar alltid ställer upp för sina föräldrar även efter att de gift sig, men att söner stjäls av onda (svenska, feministiska) kvinnor som inte låter sönerna ta hand om sina föräldrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Vad glad att det är din svärmor och inte din mor som beter sig så... Jag har en mamma, och även en pappa, som beter sig betydligt värre än så. Om det är någon tröst ;-)
men usch, vilken sak att säga. varför liksom? tur att hon bor i ett annat land så att ni inte behöver träffas så ofta.
Hon verkar väldigt...hrm låt säga, osympatisk (nu var jag väl snäll?) din svärmor.
Fast om jag har förstått det ordspråket rätt (som tydligen är från Irland från början) så handlar det mer om döttrar än om söner. Dvs att döttrar fortsätter bry sig om sina föräldrar och har bra relationer med dem medan söner är mindre bra på det. Dvs inte att det är fruns "fel" i sig (ist att män är dåliga att hålla igång flera relationer). Så det kanske är mer din man som ska ta åt sig i så fall, fast du kan ju såklart vara ledsen och arg för hans skull. Men du får tänka så att det är hon som det hoppar grodor ur (medvetet och/eller omedvetet) och att det är hon som har problem, inte du/ni!
Jaså du... När jag läste ordspråket tolkade jag det precis som Anna, här ovan, skriver. Att det är hennes son som inte har tid med sina föräldrar. Det där får du kolla upp. Men nu är svärmor långt ifrån dig så nu får du pusta ut!!
min sa:
det känns inte som om jag vunnit en dotter utan som om jag förlorat en son.
trevligt att höra.
kram
Brysselkakan - aj då, det kan inte vara kul. Jag får vara glad att det är svärmor som missköter sig!
Pernilla - ja, varför öppna munnen och säga det?! Hon måste lära sig att hålla käften ibland...
Anna - nu var du snäll! ;)
Anna - man kan säkert tolka det på många sätt, men jag är ganska säker på att det är en pik åt mig eller mot oss, snarare än mot maken. Han o Alfred pratar med dom via webcam nästan varje dag, så jag vet inte vad mer hon vill ha!
Storasyster - hur det än tolkas så borde hon lära sig att hålla käft. Hon behöver inte säga precis ALLT hon tänker på.
Anna - hmm, ja, det kan man ju iaf inte misstolka! Fy för hemska svärföräldrar!
Jag kommer inte överens med min svärmor heller. Upplever henne som negativ och kritiskt med för många åsikter. Och det värsta är att jag tror ju inte att hon direkt avgudar mig. Hon tycker säkert lika illa om mig.
MEN jag tror att det är väldigt viktigt att vi försöker att inte ta åt oss och tolka, analysera och förarga oss. Omöjligt för min del men jag önskar jag klarade av det... Varför ska vi anstränga oss fast vi irriterar oss på dem? För att jag tror att våra makar blir ledsna för att vi inte kommer överens. Och det finns ju inget viktigare än att våra gulliga män är lyckliga. Så jag vet ju inte om du är bättre på att dôlja för din man att du ogillar din svärmor? jag behöver bli bättre på att låtsas att jag gillar min i alla fall. Och om min man sa att han avskydde min mamma skulle jag bli ganska ledsen tror jag...
Fan vad jobbigt livet kan va?
Och lite lustigt är det förresten att våra söner kanske kommer gifta sig och att vi i vår tur kommer bli de elaka svärmödrarna en vacker dag...
Min svärfar avskyr sina svärföräldrar, och min svärmor avskyr sina svärföräldrar. Min pappa avskyr min morbror. Pappa talade inte ens med sin egen storebror på flera år men kan inte alls förstå att jag inte vill gå på de trevliga släktträffarna... Visst är det lyckliga familjelivet fascinerande? Hur fan gör man för att komma överens med släkten?
Anonym - inte är det lätt inte! Min man är väl medveten om vad jag tycker om min svärmor, jag försökte dölja det i början, men i längden går det inte. Svärmor skyller väldigt mycket av "missförstånden" på "kulturkrockar", men jag tror inte allt kan bero på det för jag kommer vanligtvis överens med människor från en mängd olika kulturer. Jag trodde verkligen inte jag skulle bli en sån som inte kom överens med sin svärmor, men här är jag ju! Inte kul alls.
Skicka en kommentar