Anna och Sandra tyckte att jag skulle dela med mig av fem saker som ni inte vet om mig. Riktigt svårt, för det känns som om ni vet allt om mig redan!
Jag är en jävel på att fickparkera. Jag övade mycket på det när jag övningskörde och sen när jag körde en Smart car i Frankrike så fickparkerade jag ofta, och det är en sak som har etsat sig fast från den tiden (till skillnad från franskan!).
Ibland när jag tittar på tv så har jag en skämskudde i beredskap, eftersom jag ibland skäms å andras vägnar! Särskilt om personen i fråga inte är kloka nog att skämmas själva!
Annars skrattar jag rätt så mycket när människor ramlar på tv. America's Funniest Home Videos och såna program får mig att skratta sjukt mycket! Och när jag känner mig lite nere så kollar jag när Big Brother-Jessica ramlar och skrattar! (Ni kan spola fram till femtionde sekunden och bortse från deras hjärndöda snack innan.)
Det är få ögonblick som jag kan peka på och visa att de förändrade mig, men jag kommer på ett. Det var när jag som 19-åring bodde i Frankrike och jobbade som au-pair. Min barndom var skyddad och trygg, en typisk uppväxt i ett litet svenskt samhälle. Ögonblicket jag tänker på är när jag går uppför en trappa i en av Paris metrostationer. Jag känner ett litet ryck i väskan som jag har i handen, vänder mig om och på trappsteget nedanför mig står en romsk pojke, runt 6-7 år, blickstilla med handen halvt utsträckt. Jag möter hans blick, och det varade säkert inte ens en sekund, men nu i efterhand känns det som om det var en halv evighet, innan han vände sig om och blixtsnabbt kutade iväg åt andra hållet. Det tog mig en lång stund innan jag insåg att han var en ficktjuv och hade försökt ta min plånbok. Det var ögonblicket då jag insåg att inte alla barn har samma möjligheter i livet. Visst hade jag väl sett det tidigare också, men då och där slog det mig verkligen. Än idag kan jag inte tänka på den lilla pojken utan att känna ett hugg i hjärtat.
Det blev fyra punkter, men den sista är så heavy, så den får räknas som två!
Jag skickar vidare till:
Anna - Tänka Högt
Annika
Milea
Sofia
Anna - Livet enligt brallisen
onsdag, december 14, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Det där med fickparkera... Inget jag kände behov av i Sverige. Men här! Numera fickparkerar jag gladeligen, backar in på trånga parkeringar (typ vårt garage) och trixar mig fram där det är trångt! Man lär sig för att överleva och, som du skriver, det sitter i!
Många barn har inte så lätt i världen, tyvärr. Här i Bryssel finns det ligor som tigger, oftast sittande unga kvinnor med sovande (allt för stora) barn i famnen. Drogade barn? Ja, antagligen... Har ni det hos er med?
Åh vad kul, jag ska fundera lite på den! Passar perfekt när jag är hemma och är sjuk ju.
Brysselkakan - det slipper vi som tur är här, men i Paris såg man mycket av dom. Så himla läskigt att de drogar barnen, fruktansvärt!
Anna - japp, kanske muntrar upp lite! :)
Att fickparkera är jag USEL på. USEL.
Skyller på att jag tog körkort här i US, och att jag sällan behöver använda mig av det.
Men jag är pinigt dålig.
Din sista punkt är omvälvande, det tycker jag. Förstår att det sitter djupt i din själ.
Den lille killen...
Imorrn ska jag göra den här listan som du och Anna nu utmanat mig till att göra.
Men lätt är det inte...
Wow tänk att kunna fickparkera. Det beundrar jag dig för och avundas. Jag är usel på detta. Vågar ens knappt försöka. Borde öva mycket mer. Men när det gäller att skämmas över andra är du precis som min Calle. Han klarar liksom inte av pinsamma filmer och sedan älskar han också Americast funniest home videos och sådana program.
Kram!
Annika - behöver man inte fickparkera så är det klart man inte blir så bra på det! Jag är nog lite ringrostig om jag skulle sätta mig bakom ratten nu, eftersom vi inte har bil, men jag tror det sitter i ryggmärgen! Ser fram emot din lista! :)
Desiree - har man aldrig riktigt lärt sig så förstår jag att det är läskigt, det är ju ändå en del som kan gå fel! Skönt att jag inte är ensam om min skämskudde! ;)
Kul att läsa sin lista! Ojoj, fickparkera gör jag inte...åker hellre ett par varv till runt och letar parkering än försöker mig på det. Jag hamnar alltid för långt ut i gatan hur jag än gör! /Susanne
Susanne - kan man bara principerna så funkar det 9 gånger av 10! :)
Kul att du antog utmaningen.
Ja, den sista punkten är verkligen heavy. Kan känna känslan ända hit.
Kram!
Alltid skoj att läsa sånt här =)
Anna - tack för att du utmanade mig! :)
Sofia - :)
Fast är det inte ganska lätt att parkera med en Smart?! ;)
Skicka en kommentar