Svärpärona har åkt hem. Skönt. 15 dagar tills vi ser dem härnäst. Yippie.
Tror både Alfred och jag njuter av tystnaden nu! Är det något som svärpärona kan så är det att prata. De vet helt enkelt inte hur man är tyst. Även om någon annan pratar så pratar de på ändå. Bla bla bla. När de kollar nyheter på tv så kan dom heller inte vara tysta, utan då måste de kommentera allt nyhetsläsaren säger och påpeka hur fel han har. Zzzznark. Bla bla bla. Hoppas Alfred brås på mig och har vett att hålla käft ibland!
Exempel på svärmors blablablabblande:
"When the boys were little we always pointed and told them what everything was!" Mmm, visst, det är väl en jättebra idé. "Bin. This is a bin. BIN. B-I-N. Bin. This is a Bin. Mummy's peeling a potato. Potato. POTATO. P-O-T-A-T-O. Potato. Daddy's getting a plate out. Plate. PLATE. P-L-A-T-E. Plate. Plate. This is an apple. Apple. A-P-P-L-E. APPLE. Apple." Mmm. Precis. Lite tröttsamt i längden.
Zzznark.
de ropar på mig
1 timme sedan
20 kommentarer:
Hos oss är det lite motsatt. Min kille tycker att jag pratar 'med så många ord' medan det för mig är obegripligt att han och hans familj kan sitta alldeles tysta tillsammans i typ tjugo minuter innan det pratas i tre minuter och de sen är tysta igen.
Han skulle aldrig avbryta någon. I min sydländska familj är det typ oartigt att inte avbryta, för då är man ju inte så engagerad i samtalet.
Detta sagt, jag känner inte HELT igen mig i dina svärföräldrar. ;-)
HA HA HA HA HA HA. Jag saknar nästan C, hon är ju så himla charmig. Och positiv! Jättepositiv!
HIHI!!! Jamen skönt att ni inte ska ses på två veckor nu. En liten breather!
Det låter såååå påfrestande allting.
Mina svärisar, speciellt svärfar, kommenterar också ALLT han ser på TV. Han kan inte vara tyst...det har retat mig många ggr.
Men, ja...de bor ju här i DC så jag umgås inte lika intensivt med dem som vad du gör när ni ses...
Men så irriterande... Håller hon på sådär hela tiden? Jag hade blivit GALEN!
Milea - det är väl ok att avbryta om man har något att tillföra i diskussionen, men om man börjar prata om något helt annat medan den första personen fortfarande talar, det tycker jag inte är ok!
Anonym - jättepositiv. Absolut.
Annika - ja, dom är ok i små doser, men när man är så här tätt inpå varandra i så många dagar så funkar det inte...!
Brysselkakan - yes, det gör hon, och yes, det blir jag...
Å det var en sådan jobbig morsa på babysimmet i söndags. Jag är ganska pratglad av mig men hon var så där jobbigt pedagogisk och skulle förklara allt för sin treåring med jobbig röst. Och de snackade om lillebror med namnet treåringen sa, för han kunde inte säga det riktiga. Men borde man inte säga det riktiga namnet så lillebror lär sig..?
Ha ha skönt att du får vila öronen lite nu då i 15 dagar innan de kommer tillbaka för att fira jul med er. Du får vrida upp julmusiken då du tröttnar på svärmors babbel ;-)
Kram!
HU! Jag skulle bli vansinnig! ;) /Susanne
Jag är en svärmor och det är inte alltid så lätt som jag önskar att det skulle vara. Jag försöker göra allt jag kan för att göra "rätt" inför min son och hans fru. Vara diplomatisk, inte lägga mig i. Vågar ex inte köpa något till dem, som jag egentligen skulle vilja. Ofta rädd att det ska bli fel. Är mycket mån om att vara tillmötesgående och vill att de ska känna sig välkomna, men känner inte alltid så stor generositet. Jag har inte en chans mot hennes mamma. Jättetråkigt tycker jag.
Har inga problem med att släppa taget om min son så det handlar inte alls om det.
Så kan det också vara.
Anna - håller med, man snackar väl inte bebisspråk tillbaka till sitt barn om det inte kan prata rent? Låter jobbigt!
Desiree - nästa gång är det vi som åker till dom, både bu och bä, men då måste vi i alla fall inte ta hand om dom på samma sätt som när de är här! Lite mer avslappnande (hoppas jag!).
Susanne - jajamänsan...
Anonym - JAG VET!!! Det finns två sidor av myntet, och jag skulle inte vilja höra vad svärmor säger om mig till sina väninnor... ;) Jag funderar mycket på hur en "bra" svärmor bör vara, inte minst med tanke på att jag förhoppningsvis kommer bli en själv nån gång i framtiden och då gärna vilja ha en bra relation med både min son och svärdotter/son! I mitt och min svärmors fall så är det nog mkt kulturkrock, vi har olika syn på hur en familj ska fungera och vad allas olika roller är! Inte är det lätt inte...
Vad skönt att de har åkt nu! Det blir ju så när man inte bor i samma land, att besöken blir så intensiva...
Jag har en svärmor som inte heller är den lättaste alla gånger, och ibland blir jag så trött på henne. Hon är bipolär, det var därför R blev ivägskickad på boarding school i tidig ålder. Hon är egentligen supergullig men kan ibland bli för mkt. Och hon kan ibland ringa mig varenda dag 'just for a chat'...kul att hon tycker bra om mig men jag orkar inte prata hela tiden, speciellt inte när hon endast vill älta massa gammalt som jag hört tusen gånger förut...
Ja, det är inte lätt inte!
Samtidigt ska du vara glad åt att du han en så snäll svärmor som ställer upp o är barnvakt så ni kan ha en myskväll på resturang lr tar han om lillen så ni får sova ut. Hon är ju inte dum på något sätt. MEN jag kan förstå att det inte är så lätt när man måste bo ihop så fort man ses. Den fördelen har ju jag att jag kan åka hem när svärmor blir för jobbig :D
Sofia - men du, undra om det där är nån engelsk grej, att prata och älta om samma gamla saker hela tiden? Engelsmannens familj kan återberätta samma minnen från en semester om och om igen, och vid det här laget har jag hört vartenda ett åtminstone 10 gånger!
Storasyster - nej, nej, elak är hon inte, inte alls, men hon förstår inte att det ibland blir för mycket, även fast hon "bara menar väl"...
Kan inte låta bli att fnissa lite över blablabblandet. :)
Anna - blablabla... ;)
.... omg!
ibland vill man liksom bara, eh, inte höra något alls från sin svärmor.
punkt.
Jag har en kompis som pratar exakt sa med sitt barn och jag blir trott bara av att vara med dem.. Jag gor inte sa med mina barn och konstigt nog har dom lart sig prata anda ;-) kram
Anna - punkt. Precis!
Millan - ja, jag tror att om man bara pratar normalt så lär sig barnen att prata ändå! Man behöver ju liksom inte överdriva! Vet inte om de är rädda att Alfred bara kommer att lära sig svenska så de måste väga upp med engelskan när de väl ser honom!
Det där med att inte avbryta känns väldigt svenskt (skandinaviskt?). Min kille pratade och pratade och fattade inte varför ingen annan pratade. När han slutade och svenskarna som artigt väntat pâ sin tur och äntligen började prata ja dâ avbröt han igen... Jag skämdes faktiskt lite och fick förklara att han fick ställa frâgor och lyssna mer och aldrig tro att nâgon skulle avbryta honom om de inte kände varandra väl... Och han retar sig pâ att vi ofta inte verkar ha nâgra âsikter. Vill du ha kaffe eller te? Jag tar det du tar... Ska vi gâ till stranden eller parken? Jaaa vad tycker du? fâr han tillbaka. Och alla pauser/tystnader när vi pratar gör honom obekväm!
Anonym - nu kommer jag ju från en familj och släkt där vi nästan aldrig är tysta, men just det här med att avbryta tycker jag är otrolig dålig stil. Svärmor har också ovanan att börja prata om nåt helt annat med en, medan jag fortfarande lyssnar på första personen som pratar! Irriterande... Men visst, jag håller med om at svenskar har väldigt svårt att bestämma sig ibland o är för vänliga!
Skicka en kommentar