tisdag, september 04, 2012

En julgåva



Mamma visade mig de här borstarna, hår- och klädborste, som min morfar fick av min mormor julen 1940. Borstar i silver med ingraverat namn, det kanske inte är något vi brukar ge i present numera, men visst är det en fin gåva?


10 kommentarer:

Emma Sofie sa...

Wow vad kul att ni har kvar det i er ägo. Häftigt!

Miss Marie sa...

Emma Sofie - ja, det är kul att det har sparats!

Anonym sa...

Jättevackert! Spara så klart!/Susanne

Linnéa i Colorado sa...

Det är bland de vackraste gåvorna, de där som finns i släkten.

Desiree sa...

Jättefint. Något man ska vårda och ta god hand om och se till att det bevaras inom familjen i många år till.
Kram!

Charlie sa ... sa...

Vackert! Precis som Desiree skriver, något att vara mycket rädd om och ha kvar inom familjen.

xx

Jenny sa...

Jättevackert! Som de andra skriver, något att verkligen ta vara på inom familjen.

När min farmor gick bort ärvde jag en ring som hon fick av min farfar en jul på 50-talet. En av mina finaste ägodelar.

Och jag ser ett eventuellt namn till ett eventuellt syskon. Alfred och Albert! :) Kram!

Miss Marie sa...

Susanne - klart vi sparar!

Linnéa - absolut!

Desiree - det ska vi göra!

Lotta - :)

Jenny - visst är det fint med ärvda saker! Vi hade faktiskt Albert som förslag till Alfred ett tag, men sen blev det Alfred! :)

Sandra sa...

Helt galet vackert. Och saker med en historia har en själ. Så fint.

Annika sa...

Mycket vackert!
Allting.
En klenod att vara rädd om.