tisdag, september 11, 2012

Vilse i Verona




Vi kan väl börja med att säga att jag älskar Verona. Älskar. Från den första gången, när vi stannade där en natt på väg till vår smekmånad i Toskana, till andra gången när vi var där för att njuta av opera i amfiteatern. Och ja, även denna gång älskade jag Verona. De trånga små marmorgatorna, den maffiga amfiteatern och helt enkelt själva staden! Underbar.


Denna gång hade vi dock sällskap med svärfar, och det var någonstans vid den här bilden som det började gå fel. Ni ser hur Alfred försöker ta sig ur vagnen, han är icke road. Jag börjar också bli lite trött och vi bestämmer oss för att gå till bilen för att åka tillbaka till hotellet. Jag tycker att bilen är parkerad åt ett håll, medan de två engelska männen i sällskapet bestämt hävdade att vi hade gått en omväg in till staden och därför borde gå åt andra hållet för att på så vis gå en kortare väg. Eftersom männen hade en gps så tänkte jag att mitt lokalsinne väl hade fått solsting och följde efter dom. En och en halv timme senare hittar vi äntligen biljäveln efter att ha gått runt halv jävla Verona (förlåt, Verona, ti amo!) och jag har gått från trött till fly förbannad. Min svärfar är en sådan människa som har rätt även när han har fel och det är något jag inte riktigt tål! Låt oss säga att vi har haft bättre dagar, och som tur var gick vi inte vilse något mer den här semestern.

Så förlåt, Verona, jag menade inte vad jag sa. Nästa gång kommer vi utan svärfar, jag lovar.

13 kommentarer:

Sofia sa...

Jag har bara åkt förbi Verona med tåget utat att ha möjlighet att gå av men nästa gång jag är i Italien så måste jag dit. Det ser jättevackert ut!

Och det är inte det lättaste det där med svärföräldrar, jag klarar knappt en eftermiddag med Reubens mamma. Skulle defintivt inte vilja ha med henne på semester. :)

Miss Marie sa...

Sofia - Verona är verkligen en liten juvel! Och nej, svärföräldrar är inte att leka med...

Saltistjejen sa...

Hahaha! Ledsen att jag skrattar men det var lite roligt att läsa såhär i efterhand även om jag vet hur INTE KUL det är då det inträffar och man är vilse och hur trött som helst. :-)
Tur ni hittade bilen iallafall. Och Verona ser helt fantastiskt ut! Jag har aldrig varit där själv.
KRAM!

Miss Marie sa...

Saltis - kan förstå att det är roligt att läsa, men det var inte särskilt kul just då! ;)

Jasmine sa...

Hahaha förstår vad du menar. Min italienske svärfar är ungefär likadan:D Javisst är Verona vackert men lite för litet för min del (att bo i) Jag drömmer om en flytt till Rom=)

Miss Marie sa...

Jasmine - ja, har förstått att svärföräldrar kan vara sådana...;) Rom låter också mysigt! :)

Annika sa...

HAHA, ja nästa ggn kan svärfar och hans allsmäktiga GPS stanna hemma.
YOU were RIGHT!!
Verona in your heart! OF course!
Förstår att det är en som en dröm där.

Desiree sa...

Då händer det alltså inte bara oss. När vi var i Toscana så gick vi också vilse och kom inte alls ihåg från vilken port i ringmuren vi kommit in i stan. Tog oss lätt en timme att lyckas hitta tillbaka till bilen. Man kände sig som en idot. Verona ser underbart ut. Körde ni eller flög ni ner till Italien?
Kram!

Jenny sa...

Åh, vännen, stackare! Jag känner verkligen igen det där. På resor är man ju dessutom ofta trött efter allt vandrande, ofta är det varmt och man har sockerfall eftersom man äter lite för sällan (eller äter en massa sött som gör att blodsockret dalar). Då är det inte kul med en sådan som har rätt även när den har fel. Jag hade en sådan på Greklandsresan. Jösses, vad jag fick jobba med mitt proaktiva beteende! :) Det ser dock sjukt fint och mysigt ut i Verona, sämre stad kan man ju så vilse i! ;)Kram!

Miss Marie sa...

Annika - ja, fast svärfar skyllde allting på Engelsmannen, men jag VET hur det egentligen var! ;)

Desiree - ja, det är inte helt lätt att hitta, de där gamla städerna är ganska så förvirrande! Vi har inte haft några problem just i Verona förut, men det är aldrig för sent tydligen...;)

Jenny - jag är glad att det inte spöregnade, då hade nog mitt humör varit än sämre, men det var riktigt svettigt där! Såna människor hittar man ju tyvärr lite överallt...

Anonym sa...

:D Jaa, nog kan det bli liite för mycket av dem ibland, svärföräldrarna. Konstigt nog tycker min man likadant om sina svärföräldrar men det har jag svårt att förstå!! ;)Susanne

Miss Marie sa...

Susanne - jag är gift med en så lugn o förstående man som faktiskt gillar sina svärföräldrar! Antar att jag borde vara lika lugn o förstående... ;)

Anna sa...

:) svärföräldrar på semester tror jag överlag är en dålig idé...
men Verona verkar ljuvligt!