10 år senare

Jag spenderade hela högstadiet och gymnasiet med att längta bort. Jag visste att det fanns något mer där utanför den skyddade värld jag levde i och jag ville uppleva det. Jag är absolut ingen äventyrare eller stor risktagare, jag väger alltid för- och nackdelar mot varandra och när jag gör något tänker jag på hur det påverkar människor omkring mig. Men Paris, det var helt för min egen skull. Mina föräldrar hade kanske hellre sett att jag hade börjat plugga direkt efter gymnasiet, men det visste jag att jag inte ville göra.

Paris var det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Utan tvekan. Hur klyschigt det än låter så var det i Paris jag lärde känna mig själv. Att vara au pair är inte världens roligaste jobb, men jag skulle uppmuntra varendaste en som vill se en bit mer av världen att ta chansen som au pair. Man får mat och boende betalt och så lite fickpengar så man kan uppleva den dära världen. Svårslaget.

Jag träffade många fina människor i Paris, en av dom har blivit en av mina absolut bästa vänner, och även fast jag inte har så mycket kontakt med de andra så kommer de alltid att ha en plats i mitt hjärta. Andra människor träffade jag bara någon enstaka gång, men jag kommer fortfarande ihåg dom, de är en liten bit i mitt livspussel.

Och den här hösten är det 10 år sedan jag flyttade till Paris. De 10 åren efter det har minst sagt varit händelserika. Jag har pluggat, bott i England, jobbat, gift mig, flyttat till Tyskland och fått barn, för att bara nämna de stora sakerna. Även om jag kanske önskar att jag hade gjort vissa saker annorlunda (why oh why slösade jag bort tid och studiemedel på en utbildning som inte var helt rätt för mig?) så har alla beslut och händelser ändå lett till det liv jag lever idag och det är jag otroligt tacksam för.