Många gånger när jag pratar med engelska kvinnor så känns vi verkligen annorlunda. Det är inte bara några mil som skiljer våra länder åt, det är hundra år i tankesätt också! Jag vet inte om det bara är jag, men det känns som om svenska kvinnor är lite mer självständiga, lite mer feministiska och har lite mer jag-kan-själv-attityd. Nån som håller med? Jag märkte det nu i helgen, när jag pratade med våra gäster. Tjejen nämnde nåt om att hon inte skulle klippa sig kort förrän de hade gift sig. Då undrade jag ju såklart om de hade börjat planera giftermål ännu?
"Oh no, he hasn't proposed yet!"
Självklart undrade jag ju om de överhuvudtaget pratat om ungefär när de skulle vilja gifta sig? Det tycker jag ändå är en diskussion man har, även om jag nu tycker det är väldigt romantiskt när någon friar så tycker jag ändå att man pratat lite om det innan? Stämmer av så att man är på samma våglängd liksom, vill samma saker i livet. Men nope, inte om man är engelsk. Då sitter man och väntar tills killen behagar fria. Det här paret har varit ihop i många år och de har hus ihop, så det är ju inte så att de precis träffat varandra. Ändå går hon och väntar på att bli friad till. I don't get it.
En annan sak jag stör mig på är när engelska (och amerikanska!) kvinnor börjar en mening med; "my husband says..." som om deras make alltid har rätt och vet allt om allt. Din make är säkert en underbar människa som kan många saker, men det betyder inte alltid att han har rätt och det betyder inte att jag måste hålla med dig bara för att du upprepar något din make sagt!
Kulturkrockar eller är det bara jag som är konstig?
Amazon Sundays
4 timmar sedan
21 kommentarer:
håller helt med! Om engelska kvinnor är 100 år efter oss svenskar i tankesätt så är italienska kvinnor och män 200 år efter. Här flyttar dom liksom ihop EFTER bröllopet. Alltså...HUR kan man gifta sig med någon som man inte ens vet att man trivs att bo ihop med? Fast här uppe i norr (Verona) börjar det bli vanligare att faktiskt bo ihop innan...Men gifta sig, det ska dom! Tror det har att göra med att föräldrarna har så mycket kontroll över sina barn. Hyror etc är så dyrt här så att bo hemma tills man gifter sig är liksom vad man gör. En av Robertos kompisar är 33 år och hans mamma bäddar fortfarande hans säng....:D
Tack förresten, Det känns underbart att äntligen ha jobb=)
Jag håller delvis med dig. MEN långt från alla engelska kvinnor är så. Ingen av mina engelska tjejkompisar är så, det beror nog *helt* på vilka man umgås med. Samtidigt bor jag i London, och det är ju en metropol. Inte så engelskt om man säger så. Det jag menar är, mina erfarenheter skulle kanske se annorlunda ut om jag levde någon annanstans i UK.
Men visst finns det sådana tjejer, som kan spendera hela dagar med att prata om förlovningsringar och vänta på den magiska dagen då deras pojkvänner ska fria och därmed ta hand om alla deras problem.
Det där hur man upplever ett land och en nation verkar vara så himla olika! Det beror så himla mycket på vilka man umgås med tror jag. När du tänker på engelska kvinnor så kanske du tänker på din svärmor eller den tjejen du skrev om i inlägget, medans jag tänker på mina träningskompisar som jag tränar militärträning med, eller Reubens mor och mormor som är otroligt självständiga båda två!
Jag håller med dig! Och även om jag är 23 så är min "flatmate" sådär, hon är dock från Finland och jag trodde verkligen att de kommit längre i "jag-är-självständig-tänkande". Frågar man henne vad HON ska göra så räknar hon alltid upp vad hennes pojkvän ska göra. Jaha?
Det är alltid det han säger som gäller, allt från vad de ska äta till lunch, till vilken film de ska se osv. osv. Vill han hellre vara hemma så kan hon inte hitta på något alls. (Att grilla en gång tex... tydligen kan vi inte grilla själva..?)
Jag blir lite halvt galen, halvt deppig när jag tänker på det.
När jag jobbade dog jag av tristess av allt bröllopsprat. VARJE gång någon kom hem ifrån en semester frågade alla om HAN FRIADE???
Jag höll mig borta från allt sånt, så de tyckte väl att jag var lite otrevlig.
Jasmine - oj, bara 33 år? Hmm... ;) Det verkar ju inte alls vara som i Sverige där folk oftast flyttar hemifrån efter gymnasiet, utan i många andra länder bor de ju hemma tills de gifter sig! Kan inte fatta hur man inte vill bo ihop innan man gifter sig, som du säger, hur vet man annars vem man gifter sig med?!
Sofia - ABSOLUT! Visst finns det olika sorters engelska kvinnor, helt klart, men jag har mest träffat den sorten som jag pratar om, tyvärr...
Meerle - en typisk grej, att leva genom sin pojkvän/man, det är svårt att få en egen identitet då!
Jenny - vi svenskar är väl lite otrevliga! ;)
En sak jag kom och tänka på när jag tänkte över det igen Marie. En fd kompis till mig gjorde något som heter 'The Rules', datingregler. Helt sjukt. Det gick ut på att man skulle se till så att mannen 'jagade' en, alla dejter skulle endast ske på lördagar, om man inte blev upphämtad vid porten var det ett bevis på att killen inte var tillräckligt intresserad etc etc. Kommer från USA tydligen. Tror ALDRIG att någon svensk tjej skulle gått på det!
Så tragiskt på något sätt att bara gå och vänta på att någon ska fria till en. Eller att sedan leva genom sin man. Att bli utsuddad lite i kanterna. Sin egen personlighet. Fattar inte det där. Tur att jag är svensk.
Sofia - tror också jag hört talats om det, var det inte nån film som hette nåt liknande också? Ja, det känns helt verklighetsfrånvarande!
Sahra - ja, det är ju att bli utsuddad i kanterna lite!
Håller helt med!!!
xx
Jamen visst är det galet!
JAg har kompisar här som inte får skriva checkar för sin man. VArför frågar jag, well he wants to have control blir svaret. Ehhh...va? Kontroll över...sin fru eller stålarna? Litar han inte på henne då eller? Märkligare är ju att dessa högutbildade hemmafruar köper det bara sådär. De gapar när de hör att jag är den som betalar räkningar och har ansvar för allt utom försäkringar i vår familj. Som om det skulle vara jäääätte stort att skriva checkar och lägga på lådan..hahaha
Engelskor är jag inte så van vid men det låter ju knepigt att gå och vänta på frågan och inte snacka om det innan som du säger.
Att leva genom sin partner kan aldrig vara rätt, det måste straffa sig i längden.
Kramen
Även här i USA är de "efter" hahaha! Alltså mer konservativt gammeldags. Kanske något anglosaxiskt??? Idag när vi pratade namn på jobbet så berättade jag t ex att det är allt vanligare i Sverige att männen tar fruns namn efter att man gift sig. Då trodde min chef att jag skojade! Här anses det superkonstigt. Bara det att E har MITT efternamn och inte M's tycker amrisarna är konstigt. Fast det är ok eftersom vi är sådana där "udda och liberal Europeans" haha! ;-) Vi har ett annat kompispar med olika namn och där dottern har mammans namn också. Men där anses det ok för de är ju "artsy". Han är musiker. Haha!
Ja, det lär dröja innan man har samma syn på mycket inom just familjeliv, relationer etc tror jag. Där ligger Sverige otroligt långt "före". För min del kan jag ofta tycka det är lite roligt. Men det som kan "oroa" mig är när jag tänker framåt och på att OM E växer upp hela livet här kommer kanske hennes vänner senare i typ tonåren att tycka att vi är helkonstiga som INTE tycker att det är något fult och hemskt med nakna personer, att sova över hos kill- resp tjejkompisar, eller attleva tillsammans utan att vara gifta..... ;-)
Kram!
Lotta - :)
Kalaslotta - han vill ha kontroll?! What?! Det låter ju helgalet men jag kan verkligen se att det är så, vissa amerikanskor verkar liksom bli en del av maken när de gifter sig istället för att vara en egen person! Inte lever man i ett jämställt förhållande då!
Saltis - jag skulle gärna ha sett att vi tog mitt efternamn när vi gifte oss, bara för att knäppa engelsmännen på näsan, men min makes efternamn var lite roligare än mitt, så vi gick på det iaf! I England adresserar de fortfarande saker till Mr & Mrs makens hela namn, som att jag är en del av honom, blir gaaaaleeeen på det! Det är också några skäl till varför jag vill att Alfred ska växa upp i Sverige, så han får några vettiga åsikter!!!
Ja, i allmänhet är det ju verkligen så även om det finns undantag som någon skrev här ovan. Nu friade ju Peter iofs till mig men det var lite som du skrev, vi hade ju snackat om framtiden o dyl, och det var han som velade så the ball was in his court om man säger så. Så även om jag inte friat i någon roligare bemärkelse så hade jag ju gjort det klart för honom att det var det jag ville och att nu var det upp till honom att bestämma sig. När han väl gjort det så blev det ju ett litet frieri till en soluppgång (som vi knappt såg för det var mulet) på Maldiverna :)
Lite kul att du skrev om detta igår och sedan idag blev det kunglig förlovning! :)
Vi har ju förresten också tagit Peters namn men egentligen ffa för det är ett gammalt och historiskt namn och släkt (adligt) medan mitt namn kom till av min farfar på 50-talet (och är iofs unikt). Men hade Peter typ hetat Andersson hade jag insisterat på mitt.
Anna - som sagt, jag har inget emot ett romantiskt frieri i sig självt, Engelsmannen friade till mig också, men vi hade ju pratat om det innan o visste var vi båda stod! Ja, Andersson är ju inte världens roligaste namn! ;) Och man undrar ju nu om Madde bara satt o väntade på att bli friad till eller om de hade pratat om det innan...! :)
Mycket samma här, iaf på vissa platser. Som i Södern etc, the mid-west. Du vet, där det är mer konservativt överlag.
Peter friade till mig med förlovningsringen i högsta hugg, en som jag inte valt ut själv (men den är fin, han visste vad jag ville ha).
Men vi hade ju TALAT om att vi skulle gifta oss innan, så det var ingen stor överraskning.
Som med dig och din english dude :-)
Men visst är Sverige absolut framåt vad gäller detta.
Inget snack om den saken.
Annika - som sagt, har inget emot ett romantiskt frieri (who doesn't love that?!) men just det här med att bara vänta... Fattar inte!
Hej! Har alldeles nyss hittat till din fina blogg då jag sökte efter information om julmarknaden i München :)
Rent spontant så tänker jag nog att mycket av den inställningen som många brittiska kvinnor har (dock inte alla såklart) kommer ifrån den kultur som är så hårt rotad i exempelvis den föreställning att männen ska bjuda ut till första dejt, betala för allt och kvinnor är till stor del förväntade att behandlas som små "prinsessor".
Dock måste jag bara påpeka att den största kulturkrock som jag har stött på har ändå varit här i Tyskland när Engelsmannens arbetsgivare informerade oss om att han får €500 mer i månaden i lön - om vi gifter oss. Gissa om vi tappade hakan! Vet du möjligen om detta är vanligt förekommande i Tyskland? Verkligen hur galet som helst och faktiskt ganska kränkande också, precis som om det inte är okej att vara ogift om man hellre vill det.
Eller så får man inget frieri alls utan en suck och orden "vilka dokument måste jag fixa fram"... :-( Vi gifte ju oss för att jag skulle få ett amerikanskt visum när vi flyttade till Puerto Rico, och jag kan lova dig att jag grät när O suckade och sa så!!! Vi sa hela tiden att vi ska gifta oss "på riktigt" senare, det var 5 år sedan på onsdag (japp, vi gifte oss på Halloween dessutom!)... Så det blev varken frieri eller något riktigt bröllop men jag överlever ;-)
Jag vet faktiskt inte hur det är i Spanien generellt men jag antar att det är mer traditionellt. Os storasyster är skild, hans äldste storebror gift, yngre storebrodern bor ju med sin tyska flickvän i München och jag vet inte om de egentligen haft några planer på att gifta sig (och jag har inte hört någon press från mina svärföräldrar om det, men kanske hade det varit annorlunda om det var en dotter istället för en av sönerna!?). Nu ska de antagligen flytta till Singapore och de ska just kolla upp om de måsta gifta sig eller inte!! Förresten var Os mamma faktiskt inne på att vi skulle bli sambos innan O var redo för det, ha ha. Hon tyckte att det lät praktiskt och ekonomiskt :D
Jonna - åh, vad kul! Münchens julmarknader är verkligen något speciellt, julstämning deluxe! :) Nån löneökning vid giftermål har jag inte hört talats om, men däremot vet jag att man som gift betalar mindre i skatt, så det är kanske det de menar med att han får mer i lön? Håller med, helt galet!
Petchie - mina föräldrar gifte sig när banken sa att det var enklare med huslån när de höll på att bygga hus, också väldigt romantiskt! ;) Jag tror det är ganska vanligt om man gifter sig enkelt först o säger att man ska ha ett större bröllop sen att det aldrig blir av! Man har ju liksom gjort det viktiga, typ! Synd tycker jag, för bröllopsfester är ju så roliga! :) Os familj låter väldigt smart, giftermål är mysigt men inte allt här i världen! :)
[p]It茅聢楼忙陋職 an already well-known fact that the attire that one wears determines an individual茅聢楼忙陋職 [url=http://www.ppoloralphlauren.co.uk]ralph lauren polo shirts[/url] personality to a greater extent . The Pandora Bracelet, which is nourished in the dainty beads and Pandora Charms with your care and minds, will be not only a charming bracelet, [url=http://www.ralphlaurenoutletonlinee.co.uk]ralph lauren outlet[/url] but also your token of your thoughts and style . Special collections for the [url=http://www.ppoloralphlauren.co.uk]cheap ralph lauren polo[/url] US Open tournaments . However as the particular slogan for a political movement says, "Farms Feed Cities," and also in a variety [url=http://www.ralphlaurenoutletonlinee.co.uk]ralph lauren outlet online[/url] involving ways . The internet has made people very lazy and no one wants to use [url=http://www.ppoloralphlauren.co.uk]polo ralph lauren uk[/url] the conventional methods of shopping any more . The same alluring, black [url=http://www.ralphlaurenoutletonlinee.co.uk]cheap ralph lauren polo shirts
[/url] Ann Taylor spandex gown that you purchased for $35 . We can wind up buying the ralph lauren polo in many [url=http://www.ralphlaurenoutletonlinee.co.uk]ralph lauren outlet uk[/url] when investing in a deep discount within the factory release . [url=http://www.ppoloralphlauren.co.uk]discount ralph lauren polo shirts[/url] com/story.[/p]
Skicka en kommentar