Alfred är inte tyst många sekunder om dagen. Han babblar på om allt möjligt till alla som vill lyssna. I Sverige började han prata med varje människa som tittade på honom, och hade han inget att prata om sa han att han skulle åka flygplan, en annan dag. Och det är ju sant, någon annan dag ska han ju åka flygplan!
Han har verkligen fattat det där med två språk, att vissa snackar svenska och andra engelska, och vissa pratar både svenska och engelska! Är det någon som han vet inte förstår svenska så översätter han det han säger till engelska, vilket jag tycker är häftigt. Just nu tycker han också att det är kul att saker har två namn; "mamma säger flygplan och daddy says aeroplane! Daddy says dog, mamma säger hund och hunden säger voff voff!" Ibland busar han, då tittar han på mig med bus i blicken och säger; "mamma säger car!" och ler stort!
I början var jag väldigt noggrann med att bara prata svenska med honom, för att inte förvirra, men numera är jag inte lika petnoga. Är vi bland andra engelsktalande pratar Alfred och jag engelska, det känns lite respektlöst annars att prata ett hemligt språk. Jag inser att vi aldrig kommer bli klara, det är en livslång uppgift att få ens barn att bli flerspråkigt och det krävs starka viljor, både från föräldrar och barn, men det känns som om vi är på rätt väg åtminstone.
Icke-språkrelaterat, men den här resan till Sverige var första gången Alfred verkligen såg fram emot att få träffa alla i Sverige, och nu också upplever baksidan med att bo långt ifrån familjen. Dagligen pratar han om att han ska åka flygplan till mormor och morfar en annan dag och när vi pratar med dom på facetime vill han komma och leka med deras leksaker. Imorgon kommer granny och grandpa på besök, och när jag berättade det för Alfred svarade han; "nej, mormor och morfar kommer till Alfred. Åka flygplan!" Han är lätt att distrahera så han blir inte ledsen när han inser att de inte kommer, jag antar att han fortfarande är för ung för det, och jag tycker det mest är gulligt att han kan längta efter och se fram emot att träffa dom igen!
12 kommentarer:
Det ar sa coolt med tvasprakiga barn! Jag tycker det ar imponerande att dom redan i en sa ung alder har koll pa vilka ord som hor till vilket sprak och vem som pratar vad. Jag gor som dig, dvs ar det bara jag och barnen sa pratar vi svenska men ar vi bland engelsktalande vanner eller tex i skolan sa pratar vi ibland engelska eftersom jag precis som du tycker att det kanns lite oforskamt att prata ett annat sprak infor dem. Det kanns lite som om de kanske tror att vi pratar om dom annars. Och vissa saker vill man pa nagot satt att dom ska forsta...
Mina barn svarar ibland pa engelska, ibland pa svenska och ibland pa svengelska. Ben kommenterar ofta att bade jag och barnen ofta byter sprak mitt i en mening... men jag marker det inte alls.
Pratar Alfred (eller forstar) tyska ocksa? Eller har han inte umgatts nog med tyska vanner for att snappa upp det ocksa?
Kram!
Så gullig han är. Isabell brukar säga på FaceTime att hon vill leka "i morgon", eller "på måndag", två tidsuttryck hon varierar emellan. Andra stunden förstår hon & säger att vi är i New York. Var tacksam att han kan distraheras och inte blir ledsen (de blir vi vuxna istället :))! Henry tycker det är dags att I lär sig engelska, han funderar på allvar att svara på engelska nästa gång hon ringer, haha. Stackars liten!
Låter som ni absolut är på rätt väg när det gäller hans tvåspråkighet! Nästa stora utmaning kommer nog när skolan börjar. Du vet väl att svensktalande barn kan läsa grundskolan (och möjligtvis vissa ämnen bara) på Sofiadistans? PÅ deras he,sida står det åk 6-9 men jag har vänner vars barn gått där i lägre klasser också. Men det är främst när de kommer upp mot högstadiet och gymnasiet som det är otroligt viktigt att ha betyg i svenska. Studier på tex högskolan kräver det och det räcker inte att tala svenska, har man inte betyg så får man göra ett test som är allt annat än lätt även om svenska är modersmålet.
Långt dit för Alfred men bra att veta så ni väljer och gör rätt framöver.
Mer om skolan, språk och tvåspråkighet kan du hitta på min vän Elisabeths hemsida (inte så aktiv längre men bra fakta finns där). Hon undervisar och doktorerar om just tvåspråkighet och kan sin sak! http://brysselbarnen.blogs.se/
Det kanns extra spannande att lasa om barns sprak nu nar vi ska bo i Belgien i ett till tre ar framat. Isolde har varit ganska sent pa att prata men nu utvecklas det jattemycket och jag undrar lite om det kommer avstanna lite nu nar hon gar i belgisk forskola. A andra sidan ar hon bara dar formiddagar i borjan. Vi har egentligen inte pratat sa mycket med henne om olika sprak men hon har forstatt det lite tror jag och aven om inte hon kan engelska sa hor hon oss prata det ibland och harom dagen nar hon sa hej da till nagon som inte horde sa sa hon bye bye istallet for hon tankte val att de inte forstod henne pa svenska. Och nar vi sa see you soon repeterade hon ocksa och sa see you :)
Sedan var galler franskan sa att jag imponerad att hon nu gatt fyra formiddagar i rad pa forskolan dar de bara pratar franska och det har inte varit nagot problem att lamna henne dar fast jag antar att hon inte forstar nagot vad de sager om de inte pekar och visar. Hon har anda skuttat in dar varje morgon liksom. Det kanske ar positivt att hon varit sen med talet som gjort att hon ar van att sjalva behova anvanda kroppsspraket.
De sager att det bara kommer ta nagra veckor sa kommer hon forsta och prata franska. Ja, kanske inte battre an svenska forstas men anda. Ska bli spannande att se vilket hennes forsta ord blir!
Söta och duktiga Alfred!
Nej det där med flera sprak är verkligen inte alltid sa enkelt som man tror. Jag är langt ifran konsekvent. Hemma blir det mest franska. Men varje gang vi är i Sverige gör tjejerna otroliga framsteg! Bianca är till och med jätteduktig pa att läsa svenska trots att vi aldrig har övat pa det.
Spännande med flytt och nytt land!!
Kramar
Jag tycker det är väldigt fascinerande med barn och språk. Som Alfred som kan hålla isär spåken och som dessutom kommer att kunna tala båda språken flytande utan brytning. Det är coolt och något man ska se till att underhålla så att han verkligen får med sig båda språken. Nu kommer ni snart iallafall bo relativt nära Engelskmannens föräldrar eller hur?
Kram!
Millan - ja, det är coolt att de kan hålla isär språken! Vi umgås inte så mkt med tyskar så han har bara snappat upp några ord där.
Iccan - otroligt lättad över att han ännu inte mår dåligt när vi åker ifrån familj, det kommer ju komma en dag då han inte är lika lätt att distrahera. Ja, tidsperspektiv är inte lätt för barn, det är därför Alfred kör med en annan dag! :) Och absolut, kör engelska med Isabell! ;)
Brysselkakan - iiiihhhh! Jag vill inte tänka på det! Iiiiihhhhh!
Anna - jag tror inte man behöver prata o förklara olika språk för barn, det fattar dom själva så småningom! Tror inte Isolde kommer ha några problem att snappa upp franskan, det kommer funka galant!
Martina - jag vill verkligen att Alfred ska kunna läsa, skriva och prata båda språken lika bra! Det är kanonviktigt för mig!
Desiree - ja, vi kommer bo cirka en timme från dom, så engelskan kommer inte bli något problem där, det är svenskan som är lite mer trixig!
Jag minns så väl när jag bara kunde tyska liksom! Man knäcker koden så mycket enklare som barn. JÄttebra!
Så söt och kavat Alfred är.
Ha en skön helg
xx
Intressant att läsa om detta. Ett ämne jag funderat mer och mer på efter beslutet att stanna i Tyskland och dela min tid med en tysk man. Dock innebär vår vardag tre språk men jag antar att allt är görbart om man bara vill ;-)
Lotta - ja, visst är det! Det kommer så mycket lättare till barn.
Sofia - jag tror barn lätt klarar av två språk, men blir det tre språk tror jag alltid ett blir lidande, särskilt om det är ett språk som inte är modersmål för någon av föräldrarna. Men det är klart de klarar av att lära sig fler språk ändå!
Massa madrasser skulle man ha! Och halsband från J Crew...och något läckert från Anthro (var där i helgen)
Lovely!
xx
Lotta - :)
Skicka en kommentar