Jag tänkte på det häromdagen när vi flög med Alfred, hur enkelt det var att flyga med honom när han var bebis! Ryggsäck på ryggen, bärsele med bebis framtill, ett gäng blöjor och några ombyten, något att läsa och lite musik till en själv (om man nu fick en stund över) och så var det klart! Okej, inte särskilt kul när han gallskrek genom hela flygningar, men ändå, så himla bekvämt att ha maten tillgänglig hela tiden, perfekt temperatur och mängd hela tiden. Stor skillnad mot en ettåring som går upp och ned i gången (upp och ned, upp och ned), 57 ombyten, mat som skulle kunna räcka en vecka och lika mycket leksaker. Och att ha en nästan tvååring klättrandes på ens knä under en flygtur. Suck. Bättre nu när han har eget säte, men ändå inte helt lätt att underhålla på flygplats och flygplan. Hur folk gör som reser till andra sidan jordklotet med barn, ja, det har jag ingen aning om! Dryga två timma räcker gott och väl för mig...
Och på Arlanda hatar jag att man måste checka in barnvagn och låna en av deras dåliga sulkys på flygplatsen! Varför?!
12 kommentarer:
Men Marie, du skrämmer mig! ;/ Jag tycker det är svettigt nog med en bebis. Fast de senaste gångerna har det faktiskt gått riktigt bra att flyga med Oscar, så jag ska inte klaga...
Älskar videon på Alfred i Venedig föresten!
Vad skönt att höra att du inte tycker att det är busenkelt att resa med barn. Det blir ju vad man gör det till; och vi brukar räkna att det fungerar perfekt typ varannan gâng; men har även varit med om ett par stycken mardrömsresor; i typ alla âldrar. Först för att vi var orutinerade; sedan för att det varit "fel tajming" och barnet inte kunnat somna under nattflyg; eller att barnet kräkts p g a turbulens o s v.
Vi är sâ fega att vi inte riktigt vâgar resa längre än 3-4 timmar. Inte för att vi inte kan, men för att vi inte njuter av resan dâ. Sedan är det ju samtidigt jätteroligt att komma iväg, men vi har skjutit de riktiga lângresorna pâ framtiden. Ibland ter sig folk helt oförstâende inför det valet. Som att vi bara gnäller eller gör livet mer komplicerat än det är för det är ju sâ eeenkelt... Kanske att det beror pâ att barn och föräldrar är individer? Jag är inte extremt stresstâlig, mitt barn är inte hyperaktivt, utan vi hamnar lite mittemellan. Vi kommer fortsätta med "kortare resor" ett tag till tror jag... Men visst det är inte bara tiden det handlar om. Upptäckte att barnet blev illamâende pâ X2000 och att intercitytâg var bättre för oss till exempel. Tidigare gillade jag inte stopovers men med barn tycker jag det kan vara ganska bra att komma upp och röra sig...
Sofia - haha, om du kollar i mitt arkiv har jag säkert skrivit att jag tycker det är enklare med lite större barn också, men nu kommer jag bara ihåg det lätta med att resa med bebisar! Tänker framförallt med amningen att det underlättar grymt mycket! Sen är det ju inte så jäkla kul att byta en bajsblöja på en flygplanstoalett... Ju äldre de blir desto mer förstår de ju! Nu vet ju tex Alfred varför man måste ha på sig säkerhetsbälte när man flyger, det var ju lite annat när han var 9 månader och jag försökte tämja in honom i bältet...
Anonym - det är väl aldrig enkelt att flyga med barn, bara mer eller mindre svårt! ;) Håller med om stopovers, det kan vara riktigt skönt ibland. Hos oss är det jag som blir åksjuk på X2000, det verkar som Alfred har ärvt daddys järnmage! ;)
I know what you are talking about!!
My god! Som sagt, fran det att barnen gar tills det att de far ett eget säte är det inte sa kul alltid att flyga med barn.
Jag hade en väldigt jobbig period da jag hade en bebis och en 2-aring och en mer en energisk och nyfiken 1-aring och en 3-aring. Att flyga själv med bada under den perioden var inte alltid sa kul och direkt flyg var ett krav!
Vi har ju alltid gjort langflygningar även när barnen var sma, dock inte till andra sidan jordklotet, men till Thailand (Nice-Paris-Bangkok-Phuket)- det var en lang resa, Karibien, Maldiverna...
Den jobbigaste var nog till Dominikanska Republiken da Bianca var 3 ar och forfarande blöjbarn pa natten och i trotsaldern galore och Emma var 1 ar och skulle sitta 10 timmar i mitt knä, vägrade och sova. Och vi reste tillsammans med vänner som hade barn i samma alder. Inte sa kul för de andra passagerarna... Da behövde jag semester efter semestern!
Men fördelen med att resa mycket med sma barn är ju att de snabbt vänjer sig och blir jätteduktiga pa att resa och att de tidigt "klarar sig själva" sen.
Kramar
Man glömmer lätt de där svettattackena man fick under amningsperioderna. När barnet var så litet och inte kunde först ordet tyst!! När det spydde kaskader på varje ombyte. Bajsade ner sig toltalt, ända upp till axlarna. Man glömmer fort!! Nu har du ju en pojke som komunicerar, äter vanlig mat, vet (ungefär iaf) när man gör toan osv. Visst att de måste underhållas, det håller jag fullt med om :))
Nä jag gillade aldrig att resa med småbarn. Det var flera resor medllan Brasilien-Sverige som jag inte drack en droppe eller åt nånting. Det var enklare så med en liten kille som absolut skulle lära sig gå över Atlanten...
Martina - gah! Kan tänka mig att det är jobbigt med två på ett plan, du kan ju gissa varför vi bara har en! ;) Ja, de blir ju vana vid att resa, så det är ju bra!
Storasyster - visst glömmer man! :)
Eastcoastmom - oj, låååånga resor! Jag tror både jag o Alfred skulle behöva ta sömnpiller för en sån resa! ;)
Nu är mina två så stora att det inte är några problem längre men jag blir svettig bara jag tänker på alla resor jag har gjort själv till Umeå med både ett och två bebisar/barn och varje gång byte av flight på jädra Arlanda som inte tillåter egen vagn och (då) inte hade några man fick låna. I början fick jag även dra bagaget mellan utrikes och inrikes och checka in det igen trots att jag reste med samma bolag på båda sträckorna. Att man orkade..?
Värsta åldern att resa med barn?
Absolut 1 och halvt.
Herregud, vilken nervpress!!
K sprang planlöst på Heathrow under en mellanlandning där, och jag efter jagandes. GAAAHHH!!!
OCH när jag satt md henne i knäet på Icelandair mellan Reykjavik och Baltimore en resa. Jag år ingeting, och skulle precis fylla 2.
Sedan, så fort hon fick eget säte, tycker jag aldrig det var ngn stor match.
Tycker det gått bra att flyga med barn. Värsta är absolut 1-3 år.
Himmel!!!
Hella - ja, herregud, hur orkar man ibland?! Det är tur att vi är jäkligt envisa! :)
Annika - ja, just mellan 1-2 är de så himla aktiva och lyssnar ju inte ett dugg på vad man säger, svettigt! Visst är det lättare när de har egna säten!
Jag lovar, det kommer bli lättare. :-) Tycker det vände nånstans i 3-års åldern. När de får tillräckligt långt attention span så att de kan sysselsätta sig lite längre tid med t ex en film, eller iPad/iPhone, böcker o dyl. Värsta åldern var runt 1-1,5 tycker jag. Då E skulle GÅ hela tiden. Snacka om att man travat fram och tillbaka i flyggångarna. Vid flygningarna hem till o från Sverige var det värst såklart för de var så långa. Minns att jag tyckte att typ 2-4 timmars flygning inte var ngt alls då haha! ;-) Att flyga ensam med barn är också stor skillnad mot att flyga två tycker jag- Nu går det ju bra, men i 1-3-årsåldern (eller då de är ännu mindre) var det jobbigt. För vår del brjar vi ju om igen nu. Och att flyga med TVÅ barn säger alla är otroligt mycket mer utmanande än att flyga med ett så ja, vi får väl se hur det kommer gå.... ;-)
Saltis - det kommer gå bra, såklart! Men kan tänka mig att det är riktigt jobbigt med två. Ja, det börjar gå bättre nu, han kan kolla på iPad o förstår mer vad som händer, det är bra!
Skicka en kommentar