fredag, februari 21, 2014

#fittupproret


Egentligen är det ganska konstigt att vi inte har ett bra namn för det, det där vi har därnere mellan benen. Underliv, slida, fitta, snippa... Själv föredrar jag snippa, det påminner om snopp och känns som ett jämlikt ord. Fitta låter så hårt och argt och det tycker jag inte passar på en kroppsdel som är mjuk och härlig. Men det spelar ju egentligen ingen roll vad man kallar det.

Det konstigaste är väl ändå att vi faktiskt inte riktigt vågar prata om det, det dära. När jag var tonåring och hade sexualundervisning i skolan var det mycket prat om hur normalt det var att pojkar runkade och om hur snoppar fungerade. Flickor? Ja, nja, jo, de kan ju också tillfredsställa sig själva men det är inte alls lika vanligt som att pojkar runkar. Inte alls. Klitoris? Jo, det finns ju där någonstans men är inte direkt något att berätta om. Eller är det kanske för att ingen vågar prata om det? Som tur är var jag en del av Sex and the City-generationen som gjorde sexleksaker och kvinnors lust och känslor något som betydde något. Jag förstod då att de flesta kvinnor faktiskt onanerar. Vi har en egen lust. Vi har en snippa som också förtjänar att må bra.

Men det fortsätter ändå, behovet att sätta en skämskudde över vårt egna kön, att inte våga berätta om hur bra det är och ibland om hur dåligt det mår. Skälet till att jag skriver om det här är för att en kompis skickade en länk till Agnes Hellströms inlägg om Blondinbella och fittupproret som i sin tur länkar till Blixas inlägg om den tabubelagda fittan och om hur fittskador normaliseras. Deras inlägg fokuserar på det stigma som ligger på skador som kan uppkomma vid förlossningar och att det inte pratas något om det innan man föder barn. Eller efter man fött barn heller, för den delen. Och ja, visst är det dåligt med information om eventuella komplikationer efter förlossningar. Jag kommer ihåg att min syster varnade mig för att det kunde göra ont att bajsa efter förlossningen, och herreminje, det hade hon rätt i! Hade det kommit ut ytterligare ett barn där i toaletten hade jag inte varit förvånad, det kändes som att föda barn all over again... Det hade ingen gynekolog, barnmorska eller specialist pratat om innan, men jag är tacksam för att jag har starka kvinnor omkring mig som faktiskt vågar prata om sådant som är jobbigt. Hemorrojder och annat skit. Mina smärtor försvann ganska snabbt, trots en operation där direkt efter förlossningen, och problematiken ligger i de komplikationer som inte försvinner, de som gör att kvinnor förblir urin - och avföringsinkontinenta, har ont vid sex och allt annat som man inte vågar prata om. När de väl kommer till vården så får de sedan höra att det är helt normalt att behöva stå ut med lite problem och smärta för att kunna ha ett fungerande sexliv. Som om det vore så vi vill leva våra liv!

Efter att en kompis till mig fött barn i Sverige, kom barnmorskan förbi ett tag efter förlossning och undrade hur det var med hennes rumpa? "Shit", tänkte min kompis,"har jag spruckit ända till rövhålet och ingen har berättat det för mig!?!" Men nej, det hade hon inte, med "rumpa" menade då barnmorskan såklart snippan. Min kompis blev lite fundersam över varför en proffesionell människa inte ens kan benämna underliv med rätt ord! Tänk om en hjärnkirurg skulle benämna hjärnan som huvudinkråmet eller huvudfluffet, eller ja, helt enkelt nacken! Det är väl nära nog?

Tydligen är det större risk för förlossningsskador vid vaginala förlossningar jämfört med kejsarsnitt, men det är ändå inget som skulle få mig att vilja ha kejsarsnitt vid en eventuell andra förlossning, det finns komplikationer med det också, både för barnet och mamman. Däremot skulle jag förvänta mig att mina eventuella förlossningsskador togs på allvar, och jag lovar att faktiskt våga prata om det.

Information är kunskap, kunskap är makt. Berätta och sök hjälp om ni behöver det, prata om det, om inte för er själva så för våra döttrar, syskondöttrar, brorsdöttrar, kompisars döttrar, de döttrar vi känner och de döttrar vi inte känner. De ska inte behöva känna skam för sitt kön. #fittupproret

P.S. Förlossningsskador är fasansfulla, men det här inlägget får ändå mig att skratta högt! Varning, ska du föda barn snart vill du kanske inte läsa...

20 kommentarer:

storasyster sa...

Fitta snippa.. kärt barn har många namn!
Det är ju samma med att barnmorskan bör, direkt efter förlossningen, föra upp ett finger i analen för att känna att det inte spruckit på insidan där. Men en del barnmorskor ser det som ett övergrepp. Debatt för ett tag sen. Övergrepp? Det är väl snarare en självklarhet att undersöka hela nedre regionen, eller? Bra skrivet Marie! Och ni som läser; våga prata o berätta!!

Miss Marie sa...

Storasyster - HAHAHAHAHAHA!!! Efter en förlossning är nog ett finger i analen det minsta man oroar sig över, eller hur?! ;)

Molly P sa...

Bra skrivet, jag blir peppad av pondusen i ditt inlägg. Bort med den där löjliga mystiken kring snippan!

Fröken L sa...

Vilket bra inlägg och du lyfter ett viktigt ämne. Vi kan inte ens benämna vårt kön, än mindre pratar vi om saker som rör det. Som vad som kan hända vid en förlossning till exempel. Bra skrivet!

Kram Linda

Miss Marie sa...

Molly - tack! Ja, visst är det löjligt att det är så lätt att prata snopp men så svårt att prata snippa!

Linda - tack! Ja, jag tror det är viktigt att man vågar prata om det!

Anonym sa...

Det som skrämmer mig mest är att jag reflekterade över den bristande informationen om hur det skulle bli efter förlossningen redan när jag födde vår äldste son. Han fyller 26 år i juli... Att det verkar som INGET hänt på 26 år. Ruskigt.
Bra skrivet Marie!

Martina sa...

Ja det är verkligen konstigt att man ar 2014 fortfarande har svart att prata om vissa saker när man lever i en värld där det känns som att det mesta visas, tas upp och pratas om som om det vore helt normalt. Det finns ju miljoner exempel att ta upp.

När man är gravid far man information i absurdum om vad som händer i magen varje manad, nästan varje sekund känns det som. Det är väl bra, men egentligen spelar det ju inte sa stor roll att veta hur manga centimeter fostret är i vecka 17.
Däremot skulle det ju vara mycket intressantare och framför allt mer användbart att veta vad som händer bade med bebisen och ens egen kropp efter förlossningen!

Och visst är det märkligt att det ska vara sa svart att hitta och använda ett bra ord för fitta, underliv, snippa...!

Kramar

Miss Marie sa...

Brysselkakan - ja, det är ju verkligen skrämmande. Kanske därför vi måste ta plats NU så det inte ser likadant ut om 26 år igen!

Martina - ja, och kanske just för att man är så involverade i bebisens tillväxt så blir chocken dubbelt så stor efteråt när man har en bebis i famnen och alla möjliga problem med sin egen kropp men som ingen pratat om!

Desiree sa...

Jag tycker att det är för dåligt att man inte upplyser barnafödande kvinnor mer om dessa komplikatoner som kan uppstå och att man inte heller satsar mer på både förebyggande behandling och behandling för dem som har fått problem av olika slag eller smärtor. Man borde ta sådana här kvinnosjukdommar mer på allvar. Fattar inte varför den moderna sjukvården inte satsar mer. Man blir ju förbannad över sådant.

Iccan sa...

Makens övertalning om att framöver föda här hörsammas när jag följer denna debatt.. Inte för att jag EGENTLIGEN vet hur det funkar här, förutom referens i vännen som födde barn för en månad sen. Men jag tror att det är bättre, om du har bra försäkring. Välja barnmorska, välja läkare som gör efterkontroll av dig och av barnet. Och välja rum med utsikt över Central Park känns ju fint även om det inte är just det jag prioriterar i det ögonblicket.. :)

Iccan sa...

PS. Riktigt bra skrivet Marie!

Miss Marie sa...

Desiree - visst blir man förbannad! Och man måste ju fråga sig om män skulle stå ut med en sån här sak? Till syvende och sist är det ju en jämställdhetsfråga!

Iccan - just informationen innan förlossningen tror jag är densamma i vilket land man än föder barn, tror inte det är i några länder man pratar särskilt mycket om eventuella komplikationer. Men å andra sidan, har man en barnmorska o läkare som man känner förtroende för och såm följt en under graviditeten så kanske man är mer benägen att vara öppen och vilja ha hjälp med komplikationer. Så det är nog bra! Så som det är i Sverige i dagsläget är jag förvånad över att inte alla kvinnor flyttar utomlands o föder barn!

karin selin sa...

Yey! Heja dig Marie som tar upp detta oerhört viktiga! Blir så glad när folk pratar underlivs hälsa och särskilt kvinnlig sådan i förhållande till bla barnafödande. Så tack, du gjorde min dag:)

Miss Marie sa...

Karin - tack, kul att höra! :)

Ullis sa...

Visst är det konstigt år 2014 att man inte kan prata normalt om sånt här som är så naturligt. Bra skrivet.

Miss Marie sa...

Ullis - visst är det!

Anna, Fair and True sa...

Bra att du skriver om detta! Nu fick jag ganska mycket information om det både på MVC och de informationsträffar som anordnades, och eftersom jag har många vänner som fött barn så kände jag till en hel del, men så verkar det inte vara för alla. De jag har träffat inom vården har också kallat det vad det heter, slida, vagina osv. Det är ju helt sjukt att inte ens all vårdpersonal kan säga som det är!

Men även bland vänner så är ju mycket som är tabu. T ex visste jag inte när jag var tonåring och ung kvinna att man blöder i flera veckor innan, det var när mina vänner började få barn som jag förstod det. Varför har det aldrig nämnts när man pratar om förlossningar annars?

Nu har jag haft tur och inte spruckit någonting (eller fått bristningar som är den fina eufismen) och nu senast så fick jag inte ens knappt något skrubbsår och det sved inte ens första gången jag kissade! (jag trodde inte på dem som säger att ofta blir nästa förlossning lättare för kroppen minns, men tydligen kan det faktiskt vara så - med Harald kändes det knappt som jag fött barn några timmar efter förlossningen!). Eller tur och tur, jag har varit väldigt rädd för att spricka och jag skrev det i mitt förlossningsbrev och sa det till barnmorskan så hon hjälpte mig genom att hålla emot och ta det lugnt och inte krysta när man inte ska krysta. Och nu sist höll hon t o m ett finger mot mellangården (det finns ett namn på det greppet, men nu har jag glömt bort det). Jag har fött på pall vilket om man inte gör det på rätt sätt kan bidra till fler bristningar sägs det eftersom gravitationen hjälper till. Men jag tror det är tvärtom för du låter gravitationen hjälpa istället för att behöva trycka själv lika mycket. Det handlar snarare om att stå emot och inte trycka/krysta.

Det var faktiskt en artikel i DN idag om detta, att fler spricker i Stockholm, troligen pga för lite stöd till den födande och ont om tid. Jag har fött på BB Stockholm och har inte känt av någon stress, men för många har det inte varit så bra, även på BB Stockholm. Det enda jag önskar när de skriver sådana här artiklar är att de balanserar med att kejsarsnitt egentligen också är en stor risk, det är en stor operationen osv. För annars är det många som blir skrämda och väljer kejsnarsnitt i onödan.

http://www.dn.se/sthlm/var-tjugonde-far-allvarliga-bristningar/

Anna, Fair and True sa...

Det var förresten väldigt roligt det där inlägget! Men vilken otur hon haft och fått alla möjliga efterspel (eller så överdriver hon lite). Jag känns mig väldigt tursam efter att ha läst det där!

Anna, Fair and True sa...

Jag föredrar också snippa men det kan ju bli lite för gulligt så vårdpersonal får gärna säga slida och vagina.

Miss Marie sa...

Anna - ja, när man pratar om förlossningar så är det oftast att det gör ont under tiden, men sen väljer folk att inte prata om att det kan göra svinont även efteråt! Jag hade ont när jag skulle sitta ganska länge efteråt, men det var ju pga operationen och inte förlossningen i sig. Men ändå, det kan göra jäkligt ont! Och ja, visst kan stress ha med förlossningsskador att göra, absolut. Det känns som om en lugn o avslappnad atmosfär är superviktigt när man föder barn. För både barn o mamma.

Och ja, jag tycker det är läskigt när kvinnor väljer kejsarsnitt bara för att det är rädda för skador, så mycket kan gå fel även vid kejsarsnitt! Däremot tycker jag att valet ska finnas o att det inte ska bli en kostnadsfråga. Och absolut, vårdpersonal undanbedes att säga snippa eller fitta! ;)