I lördags packade vi in oss i bilen och åkte till Yorkshire, närmare bestämt Hardcastle Crags. Efter lite omvägar kom vi fram lagom vid lunchtid så vi satte oss på en kulle bland blåklockorna och åt vår picknick. Mackor smakar aldrig så gott som när man äter dem utomhus.
Nu är det säsong för blåklockor här i England. De finns lite överallt, de är väldigt populära i trädgårdar, men så finns de också som i stora fält inne i skogarna, hur fint som helst. Vi hade googlat lite och den här rundan till Hardcastle Crags skulle vara ett bra ställe att se blåklockor, och det var det. De engelska blåklockorna är något annorlunda från den svenska varianten, inte lika sköra och så doftar de starkare.
Sånt här tror jag är bra för själen! Att få vara ute i skogen, hoppa från stenar, plocka stenar och kasta i vattnet. Fint för ögat också, allt det blå och gröna, det glittrande vattnet och fågelkvitter. Det var några som höjde på ögonbrynen när vi lät Alfred gå över vattnet på stenarna, efter ett tag ville han inte hålla Engelsmannens hand, utan gå själv, och det fick han göra. Det är konstigt det där, hur man känner sitt eget barn och vet hur det hanterar olika situationer. Visst, han skulle ha kunnat trilla i, och då hade han blivit blöt och kanske fått nåt skrubbsår, men inget mer än så.
Alfred var jätteduktig att gå och gick flera kilometer, mycket längre än vi trodde han skulle gå! Han går inte den lättaste vägen heller, nej, finns det en sten måste man ju klättra över den! Gå runt den gör bara lata mesar, typ... När han hade tröttnat fick han hoppa upp i bärselen på Engelsmannens rygg. Himla smidigt, den där bärselen. Tar liten plats att ha med, enkel att använda och mycket mer skonsam mot ryggen än att bära på axlarna. Vi har en Beco men jag skulle tro att de flesta bärselar är bra! Det är en bra workout också, att gå med 15 kilo Alfred på ryggen...
Största skillnaden mot svenska skogar? Man måste betala för att få parkera, stigarna är preparerade, mycket mer folk och så finns det oftast glassvagnar lite här och var! Glassvagn tycker Alfred och jag borde finnas i alla skogar...
Efter promenad blev det en välförtjänt glasspaus, också den bland blåklockorna! Alfreds ena kusin kan tugga i sig isglass på fem sekunder, Alfred är precis tvärtom. Här går det låååångsamt. Då roar vi oss med att ta selfies!
Vackert, England.
14 kommentarer:
Fantastiskt vackert !
Åh vad trött jag blir på folk ibland, självklart ska ni låta Alfred prova på. Det är ju så han lär sig saker och ting. Jag tror inte på att skydda barnen från allting. Självklart skulle ni inte låta honom göra något som var förenat med livsfara! Jag kommer ihåg hur mycket jag själv älskade att leka bland stenar och vatten när jag var liten, hur roligt som helst ju!
Gud så fint!!
Jag tycker att engelska barn är rätt hårt hållna, eller snarare att föräldrarna är rädda för att de ska göra något, som att kladda ner sig eller bli blöta. Jag känner mig alltid lite "slapp" i jämförelse eftersom jag låter Oscar krypa runt och utforska och allt sånt där, vad är det värsta som kan hända liksom?
Fast i försej, idag fick han tag på en bit kattmat som han stoppade i sig.... Eek
Så vackert med alla blåklockor. Naturen ni har kring era krokar är verkligen storslagen. Ser underbart ut. Visst är det så att komma ut så här i grönskan och i skogen är som ett spabesök för själen. Så duktigt av Alfred att orka gå så långt som han gjorde. Kan tänka mig att detta blev till ett riktigt roligt och spännande äventyr för honom. Strong av Engelskmannen att orka bära Alfred resten av biten (han är ju ingen baby länge så han väger ju lite mer). Så lustigt med en glassbil mitt ute i skogen. Du har så rätt i att picknick utomhus gör att allt liksom smakar godare.
Kram!
Tyckte det såg ut som riktig vildmark ända tills glassvagnen dök upp i bild ;)
Väldigt vacker natur! Jag har aldrig riktigt haft någon speciell bild av norra England, jag har nog mer tänkt att det är kargt och grått och att det hela tiden blåser överallt.
Om man inte låter barnen leka på stenarna kommer de heller aldrig lära sig hur man gör det. Som sagt, man själv uppskattar bäst vad ens barn klarar av. Det gör ju även att barnen märker att de vuxna litar på att de kan klara av det. Någonting som jag tror är viktigt.
Här i Yorkshire är det fint :) Hoppas hinna med en bluebells tur i skogen jag med denna vecka. Jättefina bilder! Bänkar och skyltar i skogen är jag van vid men glassbilen, det var nåt nytt :)
Ja jattevackert!
Ja jattevackert!
Men jösses vad vackert! Ser ut som taget ur en saga, speciellt första bilden! jättefint! Och kul med närbilden på klockorna, undrade just hur de såg ut!
Vad vackra bilder. Visst är det bra för själen att varva ner i skogen. Tänk om det dök upp en glassbil när man varit på en långpromenad i skogen. Wow.
Sandra - :)
Anna - nej, jag tror också på att man måste lita på barnen och vad de tror de klarar av, och som förälder har man ju ganska så bra koll på vad ens barn klarar.
Sofia - HÅLLER MED! Det är mycket "don't get wet", "don't get dirty" osv, blir himla trött på det. Tror inte att O dör av lite kattmat heller... ;)
Desiree - ja, väldigt vacker är det!
Meerle - haha, nä, vildmark är det inte! ;) Ja, känns som en ganska svensk grej att låta barnen testa sig fram!
Anna - så vackert i Yorkshire! :) Va, har du ingen glassbil i din skog?! Skandal! ;)
Millan - :)
Jenny - ja, det är så vackert! Så glad att jag får uppleva det här.
Ullis - ja, ni borde absolut skaffa fram en glassbil i er skog! ;)
Vilken härlig dag i skogen. Och glassvagnar borde det finnas betydlig fler av i skogen! Tror aldrig jag sett någon i Sverige! På sin höjd vid någon strand.
Dessa bluebells!!
Har bara sett dem i trädgårdar här. Men tänk att få sem i massor, som hos er i england. GUD så vackert.
Gillar ditt hår.
Snyggt.
Vilken vacker skog!!!
Brysselkakan - nej, inte jag heller, här finns de lite överallt på fina dagar!
Annika - ja, det är himla maffigt. Jag älskar att åka bil nu och så ser man hur det glimtar till av blått här och var längs med vägkanten, så vackert! :)
Skicka en kommentar