En hjärtlig dag i The Lake District

I lördags tog vi med oss Engelsmannens bror och åkte upp till The Lake District. Vid Hawkshead fick vi vänta på bilfärjan som skulle ta oss över sjön Windermere vidare upp till Tarn Hows som var vårt första mål för dagen. Väderprognosen hade lovat sol, men det tog ett tag innan den dök upp. Det var ändå en varm och skön dag, jag fick knäppa upp jackan och ta av mig sjalen efter ett tag och det kändes nästan som en vårdag. Härligt!

Tarn Hows är en liten sjö med preparerade gångar runt, de är breda och väl underhållna och området är till och med handikappanpassat! Det kanske inte känns helt autentiskt, men det är fint att det finns ställen för alla! Egentligen är det förbjudet med cyklar runt sjön, men som tur var fick Alfred ta med sig sin cykel ändå. Jag kan förstå att de inte vill ha en massa mountainbikes som far runt, men en fyraåring på cykel känns inte så farligt. Alfred var jättesugen på att åka mountainbike, eller "mountaining" som han kallade det, så han tyckte vi skulle gå upp till de högsta bergstopparna där det var snö, så han kunde "mountaininga" på riktigt. Engelsmannen fick lova att ta med honom dit upp när Alfred är 16 år...

Jag tycker att det påminner en hel del om en svensk liten insjö (minus de perfekta gångarna och alla människor), så det här är inte ett av mina favoritställen i The Lake District. Men det var perfekt för vårt ändamål för dagen! Det hade varit kallt i några veckor, så det fanns till och med is kvar på delar av sjön. Vi kunde gå lite off pist så Alfred fick testa cykelns gränser. Cykeln börjar bli för liten för honom nu, snart dags för en ny, plus att hjulen inte är de bästa för underlaget, men han klarade det galant ändå! Engelsmannen ramlade fler gånger än Alfred, när han försökte guida Alfred åt rätt håll. Hala stenar och rötter är inte lätta att manövrera! Jag är i alla fall grymt imponerad av Alfreds uthållighet och jävlar anamma, han försöker och försöker tills det går. Fast vissa backar var väldigt branta och långa, de var inte så roliga, tyckte han. Det gav mig flashbacks till skidsemestrar med familjen när jag var liten, alltid när vi åkte längdskidor var det någon lång uppförsbacke som tog musten ur mig! Då tyckte jag inte det var så kul heller! (För att inte tala om nedförsbackarna där spåren gick åt ett håll och mina skidor åt ett annat! Snö är kaaaaallt!)

Vid Tarn Hows finns ett så kallat Wishing Tree, ett trä som någon gång ramlat ned och som folk sen har hamrat in mynt i, i ett försök att få lite tur. Fascinerande, men vi nöjde oss med att titta på det och hamrade inte in något själva!

Efter promenad och mountainbiking så var det dags för afternoon tea på Baldry's i Grasmere. Grasmere är ett av mina favoritställen i The Lake District, och Baldry's har supergoda scones och är man i The Lake District så är Farrer's Lakeland Special Tea det absolut bästa tillbehöret till scones. Det och clotted cream och jam, förstås!

Och så försökte vi få till en fin mor - och sonbild, funkade sisådär. Men det är tanken som räknas och vi hade en underbar alla hjärtans dag tillsammans!