torsdag, mars 19, 2015

Den perfekta åldern mellan syskon?


Från det att första bebisen är född så får man nästan genast frågor om planering av kommande syskon! "Skulle det inte vara fint med ett syskon?" "Få andra syskonet tätt så hinner första barnet inte vänja sig vid att vara ensambarn!" "Låt det gå några år mellan syskonen så ni hinner njuta av varje barn." "Ensambarn blir bortskämda!"

För oss var det aldrig frågan om att få andra barnet tätt, om vi nu ens skulle försöka få fler barn! Alfreds förlossning var traumatisk och varken Engelsmannen eller jag kände oss särskilt manade att gå igenom det igen! Sedan kände vi oss också rätt så isolerade i München, ingen familj i närheten och inga kompisar med barn, och faktum är att vi var otroligt nöjda med "bara" Alfred, vi kände inget behov av flera barn. Vi hade tid med Alfred, med varandra, med andra saker, att vara en trio passade oss väldigt bra. Sedan flyttade vi till England, det var en stor, omvälvande förändring för oss alla, kanske mest för Alfred, och det tog åtminstone ett år för oss att landa ordentligt här, och det var väl också någon gång där som ett litet frö började sås med tanken om ett litet syskon. Vi funderade på det, pratade med Alfred om det, om han trodde vi skulle få plats med ett syskon i våra threesome cuddles (det skulle vi, det fanns plats i våra famnar) och han slog fast att han ville ha en storebror. Sorry to disappoint you, kidda!

Enligt psykologer är fyra år mellan syskon den perfekta skillnaden, det äldre syskonet är mer självständigt och babyn kommer inte vara lika mycket av en rival, det stora syskonet blir mer som en liten förälder. Alfred kommer börja skolan i höst och det tycker han är spännande, det ger också mig tid att bonda med bebisen och hitta på saker bara vi två, vilket jag tycker känns bra. För oss, just nu, känns det åtminstone som den perfekta skillnaden mellan syskonen!

Om det finns ett råd som verkar ges till föräldrar i de flesta länder, så är det att vänta åtminstone 1 år innan de försöker bli gravida igen. Jag trodde mest det var för kvinnans skull, att hennes kropp behöver återhämta sig, men forskning visar att det inte är bra för nya bebisen heller, den har större risk att födas för tidigt, ha låg födslovikt och spädbarnsdöd. Ganska allvarliga grejer ändå!

Annars är väl det bästa jag läst om "den perfekta åldern mellan syskon" att det beror på. Det beror på familjens situation, första barnets temperament och känslan för om man är redo för nästa barn eller inte. Det är alltså ett högst personligt val för familjen! Låt det vara så.

Och bara en liten tanke. Det är inte "bara" att bli gravida igen, inte ens andra eller tredje eller fjärde gången! Vi har kompisar som har försökt flera år att bli gravida, men inte lyckats, vi känner andra som har gått igenom flertalet missfall och ett par som försökte länge, länge innan de lyckades bli gravida med ett syskon till första barnet. Kanske något att tänka på innan man börjar prata om det.

9 kommentarer:

eastcoastmom sa...

Det är verkligen personligt det där med ett barn eller flera, och tid mellan syskon.
Vi är jätteglada över att det är exakt två år mellan våra kids, passar oss jättebra.

Anonym sa...

Jag vill ju kunna resonera runt mitt eget val. Utan att sâra nâgon. Ibland känns ämnet nästan tabu sâ jag undviker det. Jag skulle önska att det var lite mer avslappnat med att man berättar om sina egna val. Men jag avskyr när andra tycker ât mig och berömmer eller ifrâgasätter mina val. Det är bara jag som kan göra mina egna val. Och ibland kanske man väljer fel i livet, men gör det bästa av sin situation. Inga barn, ett barn, flera barn. Jag skulle kunna tänka mig mitt liv utan barn och med ett barn och med mânga barn. Tidigare eller senare i livet. Det finns mânga bra sätt att leva pâ?
Den exakta âldersskillnaden i syskonskaran kanske inte är det viktigaste i livet? Vi brukar säga att vi inte kommer veta om vârt barn kommer tycka att vi var bra föräldrar förrän han är vuxen. Men vi gör sâ gott vi kan i alla fall.

Sofia sa...

Så intressant att du skriver om detta!
Nu när Oliver är här så skulle man ju inte vilja ha det på ett annat sätt, men jag tänker inte ljuga och säga att det inte är kämpigt att ha två små under 2. Det som jag tycker är jobbigast är ju att Oscar forfarande behöver mig så mycket, han är ju fortfarande så liten. Samtidigt kommer de väl ha väldigt glädje av varandra så småningom, och det kommer nog bli jättekul!

Oliver var inte planerad. Och därför kände jag mig absolut inte redo att gå genom en till graviditet eller förlossning igen. Men nu blev det ju så, o väl när bebisen är här så anpassar man ju sig och känner att det blev bra ändå.

Vi hade ju också en traumatisk start med Oscar. Reuben blev ju otroligt traumatiserad av förlossningen. Därför bestämde vi i förväg att Reuben ej skulle vara med. Han var hemma o tog hand om Oscar i stället och jag hade en Doula. Fungerade jättebra!

Miss Marie sa...

Eastcoastmom - visst är det! Konstigt bara att folk verkar tycka det är allmän information...

Anonym - visst ska man kunna diskutera det själv, absolut! Men det är andra människors spekulationer som jag tröttnar på, det finns så många sätt att göra det på, ingen klar mall som passar alla! Och visst har du rätt, det är inte förrän man är vuxen som man vet om man har varit bra föräldrar! :)

Sofia - oj oj, jag kan ju säga att här tog vi alla försiktighetsåtgärder för att det inte skulle bli en numero 2 för nära inpå, vi var verkligen inte redo för det! Jag vet förvånansvärt många som "råkade" bli gravida med tvåan tätt inpå, någon trodde tom att hon inte kunde bli gravid under tiden hon ammade! Jag skulle gärna slippa förlossningen, men det funkar ju inte att lämna över det till någon annan för min del, så då får allt maken hänga på också! :) Precis som du säger tror jag att man vänjer sig vid sin situation, o det är klart det uppstår jobbiga situationer för alla med barn ibland! Det kommer man nog inte undan.

Molly P sa...

Åh, Marie, tack för ett fint, klokt och jätteviktigt inlägg! Så bra på alla vis. Skönt att läsa.
Och grattis grattis!!

Desiree sa...

Vad som är bäst ålder mellan syskon måste ju vara väldigt personligt beroende på situation för varje familj. Jag tror säkert det blir toppen med fyra år emllan Alfred och sitt syskon. Det är fyra år mellan mig och min lillebror och jag har nog aldrig känt att det varit för stor skillnad. Vi hade jättekul och lekte mycket som barn ihop.
Jag blev väldigt förvånad när du meddelade att du var gravid för jag hade fått intrycket att ni var nöjda med the threesome men man ska aldrig säga aldrig. Jag kan tänka mig att det är skönare att ha några år mellan syskonen så man slipper ha två riktigt små barn som båda är blöjbarn. Folk har en tendens att tycka så mycket men man måste ha friheten att göra sina egna val, syskon eller inte eller antal år mellan syskon. Jag hoppas du får en betydligt bättre förlossningen denna gången. Det är ju jättekul att ni ska bli en till i familjen.
Kramar!

Annika sa...

Visst är det personligt.
Svårt att veta vad som är den perfekta åldersskillnaden. Olika för alla, gissar jag.
Det är tre år mellan mig och min syster. Det var bra, hon blev ju en kär lekkamrat till mig och en bästa vän idag. OCH under uppväxten. Fint.
sen är det 6 och ett halvt år mellan mig och min tvillingbröder.
Svartsjuk var jag på Sara, så det kanske du kan räkna in lite med Alfred också, men det gick ju över :-)
Jamen ja. gissa om jag fick frågor om syskon. HELA tiden, tror jag fick frågor tills Karolina började skolan. OCH kanske även sen.
DET var lite jobbigt faktiskt.
När jag ser på mina syskon o deras barn, och på Karolinas vänner o deras syskon och vänner till mig och deras barn så verkar två år mellan kidsen vara standard, more or less.
Det är bra att du skriver sådana här inlägg.

storasyster sa...

Oj vad du läser forskning. Hur hinner du? Jag hinner inte ens läsa veckans väder �� Det blir nog bra ålderskillnad ska du se!!

Miss Marie sa...

Molly - tack! :)

Desiree - visst är det ett personligt val, om nu har "lyxen" att kunna göra det valet! Inte alla som kan få barn öht. Vi har varit väldigt nöjda med vår lilla familj, men nu när Alfred är större så känns det som ett bra nästa steg. Att ha flera blöjbarn är inte grejen för mig! ;)

Annika - kan förstå att ni har fått frågor! Att bara ha ett barn ser vissa som väldigt själviskt, stackars barn som är ensamt liksom, men så tror jag absolut inte det behöver vara! Tror 2 års åldersskillnad är standarden, särskilt i Sverige.

Storasyster - nu har ju inte jag tre barn o heltidsjobb, så våra tidsbanker skiljer sig ju något åt! ;)