Blödig x 2

Jag har alltid varit blödig och haft lätt att gråta när jag ser något fantastiskt/läskigt/hjärtskärande/hjärtevärmande på teve. Sen jag blev mamma har jag blivit än mer så, och nu, när jag är gravid igen, är det gånger 1000, ungefär!

KFC, ja, jag menar snabbmatskedjan med "kyckling" som sin specialitet, har gjort en reklam med en familj med fosterbarn. Jag såg den första gången på bio, och herrejösses, jag kunde inte sluta grina! Tänk alla barn som far illa i världen! Tänk alla de människor med hjärtan stora nog att ta in barn som farit illa! Buhuhuhu, tårkanalerna på vidöppen gavel.

Och så Daredevil. Har ni sett den? Ny serie på Netflix. Himla bra, den rekommenderar jag! Men det var första scenen som fick mig att storböla, vi snackar tårar, snor och hulkande. Jag tror inte jag avslöjar för mycket om jag säger att det är då Matt Murdock/Daredevil blir blind som liten pojke. Att höra honom skrika på sin pappa, det skär i hjärtat och jag vill inte ens föreställa mig om det var mitt barn! Hua.

Ja, nog om sånt som får mig att gråta!