måndag, november 02, 2015

Bland höstlöven i the Lake District



I torsdags tog vi vårt pick och pack (packningen med två barn alltså, inte att leka med...) och styrde kosan mot the Lake District. Vi var inte direkt ensamma, hela England hade höstlov och det kändes som om minst hälften av dom hade bestämt sig för att komma till the Lake District också. Det är inte direkt öde som en svensk skog!


Vi hade rekat innan så vi skulle spendera så lite tid som möjligt i bilen, och vi åkte till Rydal där vi tänkte gå runt sjön. Strax innan vi kom fram så kände vi en otäck lukt i bilen som vi inte riktigt fattade var den kom från. Men när Engelsmannen lyfte ur Anders ut bilbarnsstolen förstod han, Anders hade gjort en mastodontbajs, med bajs på rygg, mage, ja, överallt, så vi fick börja med att klä av honom spritt språngande naken på parkeringen och försöka göra rent honom med våtservetter, vilket inte är det lättaste! Sen var han hungrig också, men till slut hade vi snörat på oss skorna och var på väg!


Efter fem minuter undrade Alfred om vi var framme snart? Det här med att bara gå är inte direkt något som han har fattat grejen med! Jag försökte förklara Boyes filosofi -nog finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som gör mödan värd - men det gick över huvudet på honom. Som tur är glömde han bort det snabbt efter några hopp i vattenpölar!


Det är verkligen vackert här, särskilt så här på hösten när träden glöder i olika nyanser av grönt, gult och rött.


 Vi hade med oss picknick som vi avnjöt vid strandkanten. Anders sov skönt i bärsjalen under lunchen och hela tiden under promenaden. Väldigt smidigt sätt att transportera honom på!


Ser ni Alfred däruppe? Ju högre vi gick upp på kullen desto bättre blev utsikten. Sagolikt vackert.


  Det här vackra trädet är som gjort att berätta sagor om. Vad tror ni händer när solen gått ned och människorna försvunnit härifrån på kvällen? Det måste ju nästan finnas små vättar och troll som knallar omkring här på natten. Eller de kanske bara finns i svenska skogar?


På slutet var det en trött kille, men har man gått en halv mil så får man vara lite trött i benen. Han hade nog förresten gått det dubbla eftersom han sprang i förväg och sen kom tillbaka, klättrade upp och hoppade ned! Det fanns en hel del vattenpölar och vattenfall, som ni kan se på min Instagram, och vid en pöl sa Engelsmannen till Alfred att han skulle kolla hur djupt den var, han menade såklart innan Alfred hoppade i, men Alfred hoppade i pölen, vatten till knäna och ropade till sin pappa: "it was this deep!" Underbara unge. 


Efter det skalade vi av oss några lager kläder, bytte om och begav oss till Grasmere ett tag innan det var dags för middag på puben innan vi åkte hem! Den kvällen somnade vi ovaggade!


9 kommentarer:

Ullis sa...

Underbara bilder😀

Miss Marie sa...

Ullis - :)

Annika sa...

VAD fint!
Och vilka underbara bilder. SÅ lik naturen i The Lake District är den natur jag har i bergen hos mig.
Underbart fint.
Förstår att ni njöt tillfullo.

Miss Marie sa...

Annika - underbar natur! :)

Anna, Fair and True sa...

Så där är våra barn också, de kan springa flera timmar och mil när de leker men att promenera en liten kortis från A till B är såååå jobbigt! :)

Miss Marie sa...

Anna - ja, visst är det konstigt hur olika jobbigt det är att gå ibland! ;)

Steel City Anna sa...

Underbara bilder! Det är så vackert nu!

Anonym sa...

Ja det är verkligen SAGOlikt! Som ur en saga. Blev så sugen på att åka dit själv när du postade på instagram att jag visade bilderna för familjen och inledde en övertalningskampanj för att vi skulle åka dit alla tillsammans! :) Tyvärr spann de viadre och gick loss på att åka till Edinburgh istället....men det är nog inte fy skam det heller! ;)

//Jenny Lina Carlsdotter

Saltistjejen sa...

Men så VACKERT!! Helt underbart! Och åh vad jag får höstlängtan när jag ser dina bilder. Så fint. Att vandra med små barn är inte helt lätt men jag tycker ni är otroligt bra på att komma ut. Man får ta det på deras villkor. Och det där med bajssanering. Ja det har man ju gjort ett par gånger. På mer eller mindre roliga/krångliga ställen.... Hm... bajs och kräks. Haha jag är faktiskt rätt glad nu över att den där kräkperioden båda mina barn hade som bebisar är över. För det var ju inte så kul det...
Men vad är väl en bajssanering om man sedan får uppelva något så vackert som ni fick!
:-)