torsdag, januari 07, 2016

Dop för Anders



I mellandagarna var det dags för Anders dop! Vi valde att döpa honom i samma kyrka som vi gifte oss i och som Alfred döptes i. Jag gillar samhörigheten det ger. Att döpa våra barn har varit givet för både mig och maken, särskilt i den Svenska kyrkan då vi bor utomlands, jag tycker det det ger ett starkt band till Sverige. När de är äldre är det upp till dem om de vill vara kvar i Svenska kyrkan eller om de vill gå ur.


Vi med Anders faddrar och vår fantastiska präst. Vi träffade honom för första gången några dagar tidigare, och vi kom väldigt bra överens. Kul med en präst i vår egen ålder också! Engelsmnnen läste en bön på svenska, han var lite nervös innan men det gick galant. (Fast förtroendet är väldigt svårt att uttala!)


Familjen samlad! Anders var sur en liten stund under dopet, men annars gick det kanon! Alfred var också otroligt duktig under hela dopet. Jag tror han var stolt också, för han fick hjälpa prästen och var med och hällde upp dopvattnet. Viktiga grejer ju!


Ett väldigt sött dopkort!


Jag bakade kakor till dopet. De dekorerades också, men det har jag visst ingen bild på! Goda var de.


Efter mycket velande gjorde vi egna smörgåstårtor. Jag kan tycka smörgåstårtor är lite småtrista, men de här blev faktiskt riktigt goda. Vi följde Underbaraclaras recept för Polarbröd. Testa, väldigt gott! (Och ja, jag gjorde faktiskt bottnarna, men mamma dekorerade helt själv! Visst blev de fina?)


De försvann väldigt fort!


Men tårtor beställde vi från konditori! Prinsesstårta är svenskt och så väldigt gott, så det ville jag ha på dopet. Sa jag att det är gott? Som tur var beställde vi mycket så vi hade en hel tårta över till dagen därpå!


Cake pops hade min syster och systerdöttrar gjort. Så goda, särskilt de med pepparkakssmak! Ett riktigt mysigt dop för Anders!

5 kommentarer:

Desiree sa...

Dop i kyrka tycker jag är en väldigt fin ceremoni. Vackra bilder Marie. Vad fint ni gjort och fixat allihop.

Kram!

Miss Marie sa...

Desiree - ja, jag tycker också det är ett fint tillfälle!

brysselkakan sa...

Vad fint det blev!
Vi har döpt våra söner, det är ju många år sedan nu, och då gjorde man bara det, alla gjorde det. På den tiden blev också alla barn per automatik medlemmar svenska kyrkan.
Idag hade jag valt annorlunda och mina söner, speciellt J (som läst på och kan de flesta religioner och är uttalat ateist) ifrågasätter varför vi döpte dem och varför de inte fick välja det själva.
Visst kan de gå ur svenska kyrkan, och det har de gjort, men dopet går inte att göra ogjort ju.
Men man gör så gott man kan och utifrån det man kan och vet då.

Annika sa...

Nämen vard fint!
Allting!
Tårtan ser så god ut. OCH smörgåstårtorna och cake pops. Wow så fint.
Förstår att rubbet var gott.
Karolina är också döpt i svenska kyrkan, det var liksom helt gjutet för mig. Peter hade inget emot det alls heller. Vi döpte henne hemma i Sverige hösten 96.
Väldigt vackra bilder!

Miss Marie sa...

Brysselkakan - fast så är det väl med allt i livet, det är ju föräldrarna som väljer allt, vad de ska äta, om de ska vaccineras, vart de ska åka på semester, vilken skola de ska gå i, vilka kläder de ska ha, vilka böcker de läser, vilka filmer de ser osv. Även om man ser till politiska och religösa åsikter så färgas ju barnen av föräldrarna. Hade det varit något fysiskt, tex omskärelse, hade jag kanske varit mer tveksam, men om det nu blir så att han inte tror på det och vill leva i Svenska kyrkan, så är det ju egentligen bara en gubbe som har skvätt vatten på hans huvud. Men visst är det så, man måste ju ifrågasätta och fundera på vad det betyder för en själv innan man döper ens barn, det ska ju inte vara något man "bara gör"!

Annika - ja, det var så gott! Ja, tror det kanske är viktigare för oss med utlandsfödda barn att ha dem döpta i Svenska kyrkan?