torsdag, juni 16, 2016

En värld i förändring


När jag var liten var jag rädd för att det skulle bli krig i Sverige. Jag tror det var någon gång i mellanstadiet, det kan även ha varit tidigare, men det var då, när människor flydde kriget på Balkan och några kom till säkerheten i Sverige, som jag verkligen började förstå vad krig var och hur det påverkade människor. Det började en kille i vår klass, Igor, som snabbt lärde sig svenska och blev en del av gemenskapen. Jag kommer ihåg att hans far anordnade en fotoutställning med bilder från deras hemland, och jag tittade på bilderna och förvånades över hur vackert det varit! Bilderna jag sett från kriget på Balkan var sönderbombade hus, förstörda vägar och gråtande människor, men här visades bilder på azurblått hav, gröna träd, vackra hus och glada människor! I min hjärna fick jag inte riktigt ihop bilderna!

Så jag kommer ihåg hur jag låg i sängen i mitt flickrum och tittade ut över träden i skogen bakom vårt hus. Jag föreställde mig krigsflygplan komma flygande över trädtopparna och släppa bomber över vårt land, över vårt hus. Föreställde mig brinnande träd och att tvingas fly. Jag lugnade mig själv med att vi visste bättre, de innan oss hade överlevt krig och vi visste att det inte var värt det. Jag kunde somna lugnt efter det.

Men nu lever vi i en värld mer våldsam och separerande än någonsin förut. Det är terrorbrott och explosioner, rasistiska åsikter har blivit något nästintill normalt och mitt i allt står jag och undrar hur det kunde bli så här? Visste vi inte bättre?

Om en vecka går Storbritannien till val om de ska vara kvar i EU eller lämna det. En legitim fråga i sig, men så här en vecka innan valet domineras frågan helt av invandring. Invandrare är roten till allt det onda, enligt de mest hårdnackade EU-motståndarna. Jag är med i en grupp med svenskar i Storbritannien på Facebook, och många av oss har samma känsla av overklighet. Bara de senaste månaderna, veckorna, har det helt plötsligt blivit accepterat för människor att ha rasistiska åsikter, tunt beslöjade som att man vill det bästa för sitt land. Som utlänning känns det här naturligtvis inte bra, EU är inte perfekt och det finns mycket som kan ändras, men Storbritanniens alla problem kommer inte lösas bara genom att lämna EU, knappast, och alla problem är inte orsakade av utlänningar. Och om de lämnar EU, ja, då är Engelsmannen och jag väldigt sugna på att lämna Storbritannien, för jag vill inte bo i ett land där jag och min familj inte känner oss välkomna.

Samtidigt, på andra sidan Atlanten, är Donald Trump en kandidat till presidentposten. Att bli den mäktigaste människan i världen. En man som sagt att han vill bygga en mur mot Mexiko och förbjuda alla muslimer att komma in i USA.

Vart är världen på väg? Vet vi inte bättre?

10 kommentarer:

Anonym sa...

Ja vi har sagt att om Front National skulle fâ makten i Frankrike dâ flyttar vi. England har ju varit en ganska motvillig EU medlem sedan start? Kanske är det en bra sak att det blir en folkomröstning eftersom antipatin varit sâ stor. Jag själv älskar EU med alla fel och brister. Just för fred och gemenskap och miljö men man ska ju vara fri att lämna. Jag tycker nog nästan Trump är läskigare. Men kanske kan världen leva med ytterligare en otäck ledare... Men det är sorgligt att det verkligen känns som framtiden ser mörkare ut än för bara fem âr sedan? Och jag undrar om klimathotet är det största hotet eller om det är krig? Man kan inte skydda sina barn eller barn i andra länder. Jag blir grâtfärdig. Vi har pratat om att vara familjehem eller adoption men jag vet inte. Stort beslut. Inte alltid lätt att hjälpa heller.

Annika sa...

Visst är det så i världen. En stark vind blåser från ganska otrevliga platser för mänskligheten.
Här har vi Trumpen som, ja jag tror det, antagligen (GUD förbjude) blir den som sitter i Vita Huset. Måtte Hillary kunna segla upp och slå ner honom om presidentposten.
I Sverige kan jag lova dig att SD kommer att ta massor med röster i nästa val.
OCH så ni med Brexit...
EU har jag väl själv ett ganska ambivalent förhållande till. Vet inte om det är gångbart i längden, men, men..
Känner stark oro inför presidentvalet i höst.
Jag var också SÅ rädd för kriget då jag var liten. OCH det var under det kalla kriget, då var jag rädd att ngn skulle trycka på knappen, som verkligen skulle komma att betyda världskrig.
Vi lever i en ond värld. Vi gör verkligen det.
Känns som om alltmer värme försvinner.

Saltistjejen sa...

Ja hur blev det såhär? Jag kan också fundera över vilken värld våra barn växer upp i. Hur alla de här hemska dåden kommer att påverka dem och deras liv. Jag hoppas och önskar att hatet och våldet och kanske framförallt okunskapen och oviljan till förståelse ska minska.

Miss Marie sa...

Anonym - ja, visst har UK alltid varit lite "utanför" EU, men tycker det är helt åt skogen att okunniga folket ska få rösta om något som är så viktigt som EU! Det enda som verkar intresserad dom är den fria rörligheten och de utlänningar som det medför, resten struntar de i! Blir galen på debatten här. Förstår att Front Nationals möjligheter inte känns så kul. Och Trump. Ja, som du säger, det ser mörkare ut än på länge!

Annika - ja, liksom eventuell Brexit så kändes Trump inte som ett särskilt stort hot för ett tag sedan... men nu! Det är galet i världen, verkligen galet. Debatten gör mig alldeles matt, man fokuserar på så konstiga saker.

Saltis - ja, man undrar om det är våra barns generation som kommer fixa biffen, eller om de kommer bli likadana de? Det verkar ju inte som att vi lär oss av äldre generationers misstag? Trump, Brexit, Putin... Och så klimathotet. Och Trump som har lovat riva upp alla klimatavtal om han blir president. Man kan ju börja gråta för mindre!!!

Anna, Fair and True sa...

2016 känns onekligen som ett dystert år... Men ska minnas att det inte är föer konflikter i världen egentligen. Eller osäker på exakta antalet men förr var det t ex kalla kriget som maskerade massa underkonflikter. Och terroristbrotten är faktiskt väldigt få och har dödat färre än t ex 70-talet. Så försök vara optimistiskt. T ex så har det gått framåt om man kollar på Millenium Development Goals.

Miss Marie sa...

Anna - fast det är snarare känslan av att hur kunde det bli så här? Hur kan det fortfarande finnas så mycket hat i världen och önskan om att göra andra människor illa? Varför blir det inte bättre!

FREEDOMtravel sa...

Det är en obehaglig utveckling och jag tänker plötsligt att jag förstår hur det kunde gå så illa förra gången (andra världskriget). Människan är historielös och kanske blir det aldrig bättre... hemska tanke! Jag tror att vi måste vara goda och hjälpa till (allt annat är omänskligt!) men samtidigt hålla vissa regler och ställa vissa krav, inte minst för att inte den rasistiska sidan ska gödas för mycket... Har fått stänga av vissa människor från mitt FB-flöde för att jag inte orkar se...

Miss Marie sa...

Freedom travel - ja, vi människor verkar helt enkelt inte veta bättre! Klart ett land måste få ställa vissa krav, tex så är UK väldigt tättbebyggt och invånarantalet kommer att öka de närmaste åren, så jag kan förstå om de vill försöka begränsa invandringen något, men samtidigt så bor många äldre i stora hus som de borde flytta ur för att ge plats till barnfamiljer! Men nä, så kan man ju inte tänka... Och ja, rasismen som helt plötsligt blivit helt ok, det gör mig rädd!

Ullis sa...

Ja man undrar vart världen är på väg.
Jag undrar hur folk tänker ibland. Kan vi inte försöka hålla sams? Den korta tid vi har här.

Miss Marie sa...

Ullis - nej, det verkar vara svårt att hålla sams!