Grace

Alla begår någon gång misstag, och det är då det visas vad för sorts människa man är; om man reser sig, borstar bort dammet och börjar klättra upp, eller om man liggar kvar och ojar och åmar sig.


Jag ser (hör) det varje dag på jobbet; folk som förut tjänade mycket pengar, men sen blev sjuka eller arbetslösa och står där med skulder, skulder, skulder. Då finns det två sorters människor; den ena stänger av telefonen för att undvika telefonsamtal från kreditorer, gömmer huvudet i marken och hoppas på att alla ska glömma bort honom. Den andra inser situationen; tar tag i saken, gör upp en budget på hur mycket han kan betala månadsvis och kommer så småningom vara skuldfri. Sen finns det ju såklart den tredje sorten, som tar så mycket lån och kreditkort som möjligt och sen sticker till Saint Lucia eller Antigua och lever livet. Inte mycket man kan säga om det.

Men jag tänker ju självklart inte bara på mina gäldenärer; jag tänker på folk i alla situationer som har fallit. Kan vara att de blivit underkända på prov, gjort fel på jobbet, uppträtt fel mot någon, svikit någon, fått hjärtat krossat, krossat hjärtan...

Allt handlar om hur man hanterar motgångar, hur man reser sig upp efter att man fallit.

How you climb up the mountain is just as important as how you get down the mountain. And so it is with life, which for many of us becomes one big gigantic test followed by one gigantic lesson. In the end, it all comes down to one word. Grace. It's how you accept winning and loosing, good luck and bad luck, the darkness and the light.

Philosophy