Äktenskapsförord

Jag och Engelsmannen pratar äktenskapsförord. I vårt blivande äktenskap kommer jag in med studieskulder och han med en bostadsrätt värt en del pengar. Jag menar, jag har inga problem att dela lika på mina studieskulder, men jag var inte riktigt säker på om Engelsmannen kände likadant. Som tur var hade vi samma syn på äktenskapsförord. Jag tycker det är kantigt, opersonligt och på något sätt olycksbådande. Man försöker ju faktiskt sätta garantier på hur saker och ting ska vara om saker och ting går fel och inte blir som man tänkt sig. Visst kan man jämföra äktenskapsförord som en sorts försäkring, men det känns fel för mig, eftersom man då på något sätt försäkrar sina känslor. Det känns som om att man försäkrar sig mot att även om man inte får sitt happy ending så ska man iallafall ha de saker man hade från början! Men det är ju min uppfattning det....

Att gifta sig är ju ändå att ingå ett avtal, man skriver ju faktisk under ett papper, och liksom i andra avtalsförhållanden så kan ju de båda parterna ha olika uppfattning i vissa frågor. Man måste ju diskutera sånt här, men jösses vad vuxen jag känner mig! =)

Under vissa omständigheter kan jag dock förstå äktenskapsförord. Om man till exempelvis har ett hus som gått i arv så kanske man inte vill att det ska ingå i bodelningen vid en eventuell skilsmässa, då är det ju bra att ha ett äktenskapsförord. Sånt kan (bör) man dock undvika genom att man i testamentet skriver att huset (eller vad det nu är) ska vara testamentstagarens enskilda egendom. På så sätt kan det inte ingå i en bodelning. Så, lite juridiktips såhär på måndagsmorgonen bjuder jag så gärna på! ;)