Jag har börjat inse exakt hur konservativa mina blivande svärföräldrar är. Och det är väldigt konservativa. Allting som inte är som det är i England är konstigt och oförståeligt. För ni vet väl att engelsmän vet bäst? De vann ju kriget och allt det där.
Det är ju inte konstigt att det blir lite meningsskiljeaktigheter mellan konservativa engelsmän och hyffsat öppensinnade svenskar? Men lite jobbigt är det, särskilt när man måste försvara varje liten sak som avviker från den engelska normen. Missförstå mig inte helt, de är jättetrevliga människor, men ibland går de mig på nerverna.
Som till exempel att jag vill ha några diamanter på min vigselring. "Oh really?" säger Engelsmannens pappa: I England har vi minsann släta ringar, det är förlovningsringen som har stenar och så är vigselringen slät. Jaså, säger jag, men nu tycker jag att det är lite finare med stenar på vigselringen. Jomenserru, säger Engelsmannens mamma, vigselringen ska man ha på sig JÄMT, medan man tar av sig förlovningsringen med stenar när man diskar eller gör hushållsarbete (vilket betyder att hon i stort sett aldrig har sin förlovningsring på sig eftersom hon till och med stryker Engelsmannens pappas kalsonger) så därför kan man inte ha en vigselring med stenar. Jaså, säger jag, jag tar av mig alla mina ringar när jag städar eller bakar (men eftersom jag inte stryker någonting så har jag på mig min förlovningsring jämt) så det ska nog inte vara några problem. Och jag tror att min mamma tar av sig sina ringar när hon ska sova, så jag tror inte att det är någon lag på att man måste ha på sig vigselringen hela tiden (iallafall inte sist jag tittade i äktenskapsbalken), så några stenar i vigselringen tror jag inte ska vara några problem.
Oh really? säger Engelsmannens pappa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hahaha
...jo, jag förstår att det inte alltid är helt kul men så här på avstånd var ju denna anekdot riktigt riktigt rolig ;-)
haha haha... jaså du, har ni olika åsikter? det känns allt igen en del. så är det o så kommer det alltid att vara med svärföräldrar, vare sig de är svenskar eller ej.
åh va härligt. du bjuder på den här roliga historien så man får skratta lite =) sen bjussar tiger på skönaste vurpan a la jessica =) /Pernilla
Ja det är inte lätt med konservativa svärföräldrar från ett annat land. Men jag kan tala om att det där inte bara hör ihop med att de är från England utan det blir lätt många sådana här konversationer när man plannerar inför ett bröllop både när det gäller svenska svärföräldrar och till och med ens egna föräldrar. Alla närstående tenderar att ha mycket specifika ideér om ens bröllop. Det är dock bara att stå på sig och vara bestämt men vänlig och säga att man ska tänka på idéen eller tipset och så får man se. Jag vet dock hur det känns och att man verkligen får bita sig i tungan ibland för att inte flyga i vädret.
HAHA!
Inte lätt det där, inte.
Svärfldrar är nog alltid lite jobbiga. men mina la sig inte speciellt mkt om ngt alls, tyckte jag. Dom reste snällt till sverige o gladdes över bröllopet.
men det finns mkt, mkt, mkt annat som retat och RETAR mig genom alla dessa år.
Skicka en kommentar