A Very Low-Key Winter Checklist
2 timmar sedan
Jomenvisst, nu ska vi äntligen bege oss ut på bröllopsresa. Eller smekmånad. Eller honeymoon. Kalla det vad ni vill. Kärt barn har många namn. Jag föredrar honeymoon, det låter lite mysigare och mer kärleksfullt. Bröllopsresa låter lite mer kliniskt - resa efter bröllopet. Jahopp. Och smekmånad... det är så uppenbart ju! Hallå, lite finkänsla om jag får be! ;)
Jag gillar det här tangentbordet skarpt! Heter såklart Keyboard for Blondes och finns bland annat hos Fluffbabes. Jag gillar alla extra tangenterna; totally useless key, ooops, another useless key.... det är riktigt kul! :)
I våras började Kappahl med en serie kläder som de kallade för Vintage Stories, där kläderna hade en mer gammeldags touch. I höst fortsätter de med den serien och jag gillar vad jag ser! Klänningen i svart och spets osar 50-tal! Jag kommer ihåg att vi hade en liknande klänning i guld i vår utklädningslåda när vi var små, men det var mormors nattlinne med matchande morgonrock! Men de var så snygga att jag gärna skulle haft dom på fest! :)
Den här fina sidensjalen med fransar från Missoni finns nu på rea hos The OutNet. Visst är den fin? Och visst skulle den passa mig perfekt? Jomenvisst.
Vickans ring med en rund diamant är ju klassisk, medan Maddes är lite mer modern med en smaragdslipad diamanat och små fyrkantiga diamanter runt ringen, vet inte om diamanterna är runt hela ringen eller bara på en sidan. Den är ju onekligen snygg, och blingig, men jag gillar nog ändå Vickans ring bäst. Lite mer romantisk.
Men för att komma upp till toppen så måste man antingen gå eller åka linbana upp. Linbana såg ut som det bästa alternativet från marken, men väl i korgen/buren så ångrade jag mig lite! När jag var liten och åkte stolsliften i Sälen, så satt jag framåtlutad över pinnen som hindrar en från att åka ur liften, bara för jag tyckte det kändes säkrare att vara närmare marken. Fördelen med linbana är ju att hela altet är inglasat... men nackdelen är att den går högre, mycket högre, än vad en vanlig stolslift går!
På bilden ovan sitter jag och försöker se tuff ut. Ni ser husen nedanför mig. Och det är här bara början på resan! Snart var vi över trädtopparna, och träden på alperna kan bli riktigt höga! Riktigt läskigt. Det är inte det att jag är höjdrädd, det är bara det att jag är livrädd för att något ska gå sönder eller att det ska bli ett fel i maskinen så att vi störtar mot marken!
Iallafall. Väl uppe på toppen så glömmer man allt vad rädsla heter, för det är så vackert! Himlen var klar men det var så varmt att man nästan såg kvalmigheten i luften.
Vi trodde att det skulle vara lite kallare på toppen, men det var minst lika varmt som nere i dalen! Värmen kombinerat med den tunnare luften gjorde att det var ganska så jobbigt att gå runt. Men otroligt vackert.
Och mitt i allt vackert såg vi en idiot som sprang iväg med sin hängglidare. Alltså. Man måste ju ha en dödslängtan om man håller på med nåt sånt. Ärligt. Det enda som hindrar en från att falla handlöst 2000 meter är typ en sovsäck och en stång. Och så har de hjälm på sig, såklart. Som om det kommer att hjälpa när de faller och bryter nacken!
Men den här pajsaren gav till ett glädjetjut när en vind fångade upp honom och lät honom flyga. Eller om det var ett skrik av lättnad att han inte dött än. Det var svårt att veta.
Uppe på toppen gick det runt en massa kor, med världens största bjällror runt halsen. Där vi åt hade ett helt gäng med kossor samlats, och det var knappt vi hörde vad vi sa för kobjällrorna överöstade oss. Antar att kossorna inte märker något, de är väl döva vid det här laget! Den här bilden tycker jag påminner om reklamen för Milkachoklad!
Stor vippig hatt is da shit! Kronprinsessan Mary har fattat det. I och för sig finns det kanske fler tillfällen för en kunglig att bära hatt än för en vanlig dödlig, men jaja...