Rått kött klarade jag inte av, Engelsmannen fick laga mat och när han jobbade sent blev det restaurang eller take away. Jag tror främst det var lukten av rått kött som jag inte gillade, men det kan också vara den läskiga konsistensen. Rester klarade jag inte heller av. Den fisksoppa som ena dagen smakade kanongott, kunde jag dagen efter inte ens lukta på.
Mitt luktsinne har aldrig varit så här bra. Parfymen från Prada som Engelsmannen fick av mig i födelsedagspresent har åkt längst in i skåpet, den får han inte ha på sig. Citron går däremot väldigt bra, om han nu skulle vilja smeta in sig i det. Och är du nära mig så får du gärna duscha och ta på deo, för svettlukt är bland det värsta. Och röklukt, men det gillar jag inte i vanliga fall heller!
Hetta var inte heller bra. Jag mådde som allra sämst när sommarvärmen slog till i München och jag låg framför fläkten och bara ville dö (Jag? Drama queen? Nähä...). Jag mådde illa om jag inte åt, om jag åt, om jag låg ned, om jag stod upp, om jag gick... Ja, att bege sig utanför dörren då var inte att tänka på!
Men jag antar att jag hade tur, för jag kräktes faktiskt aldrig, och det var skönt att slippa. Jag mådde bara väldigt, väldigt dåligt! Det är väldigt svårt att förklara hur det kändes, och alla graviditeter är ju olika. En del märker knappt att de är gravida överhuvudtaget! Innan v.8 kände jag inte så mycket, men mellan v.8-v.14 var det upp och ned, vissa dagar var det helt okej men andra dagar så var det inte lika okej...
Numera mår jag bra, känner knappt att jag är gravid. Antar att det kommer att ändras snart igen...
9 kommentarer:
Skönt att höra att du mår bra nu! Hoppas det fortsätter så resten av tiden! Kram
HAHA, o jag minns det där!! jag åt äpplen i parti och minut. KUNDE inte dricka te, eller kaffe. Hade luktsinne som en spårhund.
Åt pretzlar som om jag hade betalt för det...
Men, det lugnar ju ner sig. DU är en verkligt skön del av graviditeten nu. The second trimester.
Jamen ja...Värme tålde jag inte heller..Brassade AC och fläktar och Peter sov under duntäcke med filt och jag under ett påslakan utan täcke i, hahaha!!
Kräktes gjorde inte jag heller, men hade världens äckligaste ständiga salivanvsöndring under de första tre mån.
SÅ kul att följa din graviditet!
Vad skont att du mar bra numer och att illamanedet har gatt over. Det maste vara en oerhort jobbig period. Sjalv hatar jag att ma illa och mitt skrack scenario ar att ma illa hela graviteten den dagen om jag lyckas bli gravid. Men jag ar sa glad att du mar bra nu och att du far tillfalle att njuta av din gravitet.
Kram!
Oj vad jag känner igen mig. Byt nektariner mot kiwi/apelsiner... Och citrondoft... Mmmm. Weleda Citrus, jatack. Rester var skitäckligt och Mattias fick byta parfymer o deodoranter... Och värmen. Snacka om att jag älskade hösten, mörkret, kylan! :)Visst är det helt otroligt det som händer med kroppet o psyket. TOkigt är vad det är! :D
Pernilla - det hoppas jag med! Tack! :)
Annika - det är verkligen konstigt det här med hur graviditeten påverkar! Alla påverkas olika, det är bara så, finns inga självklara "symptom"! :)
Desiree - ja, det var jobbigt för mig, men vissa känner ju ingenting! När det är dags för dig får vi hoppas att du slipper illamåendet!
Tiger - tokigt är det! Helt sjukt vad det påverkas, fast man själv inte känner det förrän flera veckor senare! Jag har nyss upptäckt hur goda apelsinerna är nu, o de syrliga svenska äpplena.. mmm!
Oj vad jag kanner igen det dar. jag madde precis likadant och var superkanslig for lukter!! Jag blev otroligt sugen pa sura och 'rena' saker. Men nagot jag gjorde som inte var sa klipskt var att jag kom pa att jag tyckte det var gott med lax och gronsakspaket (som man gor i ugnen) men det resulterade i att jag nu fortfarande inte ar sa glad for just lax eftersom jag forknippar det med illamaendet.
Jag tycker i efterhand att man kan likna de forsta tre manaderna med en rejal och konstant baksmalla. Hemskt tyckte jag!! Men.. sen nar dte slappte i vecka 12 (Med Nils) och 14 (Med sofia) sa madde jag sa otroligt bra!! Resten av graviditeten madde jag kanon. Hoppas det blir sa for dig ocksa.
Kram
Ok maste ju kommentera lite om namn ocksa. Det ar SA roligt att diskutera namn - nar man inte ar gravid sjalv .. for da ar det bara svart ;-). Nu fick ju jag igenom ett riktigt svenskt namn med Nils.. och det funkar faktiskt valdigt bra har. Ok,,, han kallas for Niels av de flest har, men det later ratt gulligt det med ;-).
Daremot hade vi skitsvart nar vi vantade Sofia. Forst och framst var vi helt sakra pa att det skulle bli en kille sa vi spenderade knappast ingen tid pa tjejnamn alls..Jag korde pa med mina gammeldags namn som Axel, Melker etc etc, men Ben vagrade. Sa tillslut var vi nere pa Leon eller Theo.. men inget kandes egentligen hundra. Tur var val det for nu blev det ju Sofia. Hon hette egentligen Agnes i forsta namn i tva dagar. Men sedan insag vi hur otrolgit fult det later pa engelska dar de utalar G'et hart och nar ca 5 personer redan borjat kalla henne Aggie (efter hon i stadprogrammet pa tv) la jag ner helt och vagrade. Sa nu heter hon det i andranamn istallet. Sofia funkar i bada landerna och jag fick det lite 'oengelskt' genom att stava det med F istallet for Ph.
Skulle vi mot formodan fa en bebis igen ar jag ruggigt sugen pa Ingrid eller Astrid. Men.. inte varldens lattast i utlandet kanske?!
Iris som nagon annan ocksa namnde ar urfint tycker jag! Och Nora.. men dar fick alla engelsman jag pratade med stora rysningar eftersom de tankte pa nagon som heter Nora Batty tror jag.. vet inte vem det ar med nagon hemsk tv personlighet fran deras barndomsar tror jag...
Oj.. vilket langt och svamligt inlagg det blev nu da...
Men du... vad skoj att prata namn!! Mitt forslag ar att kopa en namnbok for kanske dyker det upp nagot namn som bada gillar dari.
Millan - haha, baksmälla it is! Det är verkligen så, man känner sig bara matt, vek, illamående och uschlig!
Och namn är svårt, men kul såklart! Bara tanken på att ge en människa ett namn som den ska ha i resten av livet... hualigen! Vilken press! Men man måste verkligen tänka på hur det uttalas på båda språken, Agnes är borta från vår lista just av den anledningen! :)
Jag började må illa i v. 8 eller så redan och det höll i sig till v. 22 nästan. Alla sa att det blir bättre efter v. 12 och senast v. 15-16 men så var det inte för mig. Kräktes dock inte mer än kanske några gånger i veckan och då oftast egentligen ingenting (bara galla, om du tål detaljer :) eftersom jag blev illamående så snabbt jag vaknade och inte hade hunnit äta något och således inte hade något i magen. Fick frukost på sängen av Peter i flera månader. För jag var tvungen att äta innan jag gick upp. Första månaderna åt jag sedan något varje timme på förmiddagarna för att avvärja illamåendet och kunde även må ordentligt illa innan jag fick middag i mig. Även nu äter jag min frukost i sängen (fast gör den själv) för jag kan vara lite, lite illamående på morgonen (fast jag är i v 32 nu) och vid 10-10:30-tiden på jobbet äter jag yoghurt eller fil för att klara mig till lunch vid 12:30.
Under ett par veckor där i början, typ v.8-10, var det tre grejer jag inte gillade: kaffe, juice och tandkrämen men sedan försvann det och efter det har juice snarare hjälpt mig att få ner frukosten. Konstigt hur det kan vara :)
Sorry för alla detaljer :)
Skicka en kommentar