Jag har alltid varit blödig. Jag får lätt tårar i ögonen när jag tycker något är fint/sorgligt/romantiskt/underbart/ja, listan kan göras lång. Men sen jag blev gravid har jag blivit blödig OTT!
Jag gråter när jag ser reklam (när de sjunger welcome home på slutet så sprutar tårarna! Hemlängtan? Jomenvisst), när jag ser filmer som inte är ett dugg sorgliga, när jag ser filmer som är lite sorgliga och för att inte snacka om filmer som är supersorgliga! När jag läser om ett supersnällt par som skänkt bort hela sin enorma lotterivinst, Lily Allens förlorade bebis, andra kändisars bebislycka... Listan kan göras lång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Äh, jag gråter också av T-mobile reklamen och det utan att vara gravid!
Men när man är gravid blir man verkligen EXTRA blödig. Hualigen, jag kunde sitta och bli tårögd åt amerikansk tv-reklam....de'ru...
OCh jag kunde lipa över sångtexter, ju smörigare, desto mer tårar.
Som Butterfly kisses, en riktigt sirapig countrylåt...
Nu är jag ngt mindre blödig...
:-)
Anna - eller så är det nåt du inte vet om...? ;)
Annika - oh yes! Låtar kan absolut sätta igång tårarna..
Haha inte skrämmas så där!
Så hemskt för Lily Allen. Tyckte det var konstigt att de kallade de missfall i pressen. När man redan är i sjätte månaden (tror hon t o m var i sjunde om hon skulle få i januari) så tycker jag det mer är att barnet dör i magen. Men skitsamma vad man kallar det egentligen, ändå så tragiskt :(
Anna - ja helt fel att kalla det missfall. Dör barnet i magen så sent så måste man ju föda barnet o begrava det som en "riktig" människa, missfall är ju nåt helt annat! Tragiskt är det vilket fall som helst.
Skicka en kommentar