måndag, november 01, 2010

Lily

Jag läser att Lily Allen har förlorat sitt barn och hela jag ryser. Hon skulle ha barn några veckor innan oss, men i slutet av förra veckan fick hon komplikationer som ledde till att barnet dog. 


Man pratar ofta om den magiska 12-veckorsgränsen, som om allt är okej om man har klarat sig så långt, men mycket kan hända fram till dess att barnet är fött. 


Jag klappar lite extra på min mage idag och hoppas att Blueberry mår bra därinne. 

8 kommentarer:

Tiger sa...

Usch o blääk o fy fan.

Det är därför jag inte gillar den där 12-veckors-regeln som nästan är som gjutet i betong... Att innan ska man inte säga ett dugg, o efter ska alla få veta. Saker kan tyvärr hända både före och efter och det enda jag tyckte var vettigt var att vara realistisk, hoppas på det bästa och bara försöka njuta av stunden.

Marie sa...

Tiger - eller hur? Jag tror man invaggas i en falsk säkerhet om man tror alltför mycket på 12 veckorsgränsen. Visst, fakta är att de flesta missfall händer innan v.12, men saker kan hända som gör att man förlorar barnet efter det o även under förlossningen. O sen stör jag mig på att svenska tidningar säger att hon fick missfall! Missfall är om man förlorar barnet upp till v.22, efter det är det ett barn som har dött o ska enligt svensk lag begravas. Något helt annat, således.

Desiree sa...

Usch vad sorgligt. Måste vara otroligt jobbigt. Ja man ska vara tacksam över att allt går bra så länge det gör det. Visst är det så att det faktiskt inte finns någon magisk gräns vid 12 veckor. Kram och jag är glad att både du och Blueberry mår bra.

Marie sa...

Desiree - ja, är man så här långt gången så har man ju verkligen ett band med barnet, så det måste vara fruktansvärt, jag kan inte ens föreställa mig! Tack för din omtanke, jag är också glad att vi mår bra!

Sandra sa...

Åh tack! Sniglarna är ljuvliga, det tycker jag med. Ett helt spontant moment.
Ser att bebisen växer i magen, ska bli spännande att följa livet när den kommer och även nu.
Kram

Marie sa...

Sandra - de spontana är oftast de bästa! :)

Millan sa...

Ja fy sjutton. Jag laste precis om det i tidningen har. Jag tycker sa synd om dem! Maste vara helt fruktansvart att ga igenom :-(. Visst ar det sa att graviditeter gar hand i hand med en massa oro infor allt som 'skulle kunna handa' men man ska nog anda forsoka komma ihag att de allra flesta gar bra och slutar med att en frisk liten bebis kikar ut!
Kram

Marie sa...

Millan - absolut! Man måste ju tänka positivt, att det kommer gå bra! MEN jag tycker det ändå är bra att veta att allt inta automatiskt är bra bara för man har gått mer än 12 veckor. Dåliga saker kan hända hela tiden, de gäller bara att inte fokusera på dom!