Nicole Kidman pratar om sina barn med Tom Cruise, och säger att hon gärna skulle vilja ha dom boendes hos sig, men att de valt att leva med Tom. Jomen bra där, ge dina barn skuldkänslor för att de inte bor med mamma!
Jag vet inte hur många gånger över julhelgen som Engelsmannens familj kom med kommentarer som "vi kommer ju inte kunna träffa Blueberry så ofta", eller "det är ju lite konstigt att ha sitt första barnbarn så långt borta". Men suck. För det första bor de lika långt ifrån oss som vi bor från dom och för det andra har vi aldrig sagt nej när de har velat komma och hälsa på. Klart att det är enklare för dom när vi kommer och hälsar på, men jag har en känsla av att det kommer bli lite svårare att resa med bebis.
Och innan ni tycker jag är en kallhjärtad bitch (som jag kanske i och för sig är) så vill jag bara säga att jag inte heller tycker det är optimalt att bo i ett tredje land och ha familj i två andra länder när vi nu får vårt första barn. Idealet vore ju att ha bådas familjer inom tio minuters gångavstånd, för att få hjälp med blöjbyte, matlagning och städning. Men nu är det som det är och man får göra det bästa av situationen. Eller hur?
What To Eat This Week: 11/17/24.
6 timmar sedan
10 kommentarer:
Klart det är enklare om man har varandra nära! Jag vet de som har sina föräldrar nära men de ses aldrig ändå!
Mina föräldrar ställde alltid upp för sina barnbarn även om de fick åka långt!
Lycka Till med allt! Kram Anna
Anna - precis, jag tror inte heller det alltid är avståndet som avgör hur nära man är sina barn o barnbarn!
Jag o S satt o pratade om det där härom kvällen. Jag tycker att det är knäppt att det alltid är föräldrarnas plats som ska styra! Vi "barn" har ju hängt på föräldrarna största delen av våra liv, bott där de bott och gått i den skola de satt oss i. Sen när vi blir stora nog att ha egna liv, så är det alltid så att man ska ha lite dåligt samvete om man väljer att bo långt bort. Man ska se till att "komma hem" över högtider och om man suckar över avståndet kan det lätt komma en kommentar som "ja, det är ju ni som valt att flytta"... Och när barnbarnen kommer, då vill alla mor/farföräldrar att man ska börja "komma hemåt igen".
Ja, jag generaliserar. För jag tycker att det ÄR så. Generellt, alltså! ;)
Och jag tycker det är lite knäppt! Va fan! Äldre människor har till mindre grad heltidssysselsättningar, de är alltså mer mobila e-g-e-n-t-l-i-g-en. De har inte småbarn, heller. Så vart sitter det fast?
Varför är det "ungdomarna" som ska flytta/komma o hälsa på/resa?
Vet inte om det är för att ge sina barn skuldkänslor, det kan väl bara Nicole svara på. Det kan väl lika gärna vara uttryck för kärlek och längtan efter sina barn som är så innerligt att det måste ges uttryck för just då i den situationen. Med tanke på alla barn som inte är så älskade och behövda i världen kan detta också ses som något vackert.
Tiger - ja, du! Varför är det alltid ungdomarna som måste resa/flytta? Jag tycker det är helt ok att sakna de som bor lite längre bort o vilja ses oftare, men när det börjar glida över till att ge skuldkänslor så tycker jag att det är fel! Som jag sa ovan så tror jag inte alltid avståndet avgör hur nära man är sina barn o barnbarn!
Pierre - tror snarare det är Nicoles barn som borde svara på det. Att vara skilsmässobarn är svårt nog o att få höra att ens mamma är lite besviken för att man har valt att bo hos sin pappa skulle jag se som att ge skuldkänslor!
NOG får man göra det bästa av situationen när man, som ni, bor i ett tredje land. jag har flera vänner här som har sina bägge fldrar i sve, men som bor här. de har aldrig haft ngn nära, ingen självklar barnvakt etc. men, det har gått utmärkt iaf. med täta besök frå fldrar och med täta besök till sve har det blivit till det bästa iaf.
Jamen fldrar är specialister på att ge sina barn skuldkänslor, det vet vi nog...suck...
Men, ni fixar detta galant, det vet jag!
Jag hade ju inte heller mina fldrar här då jag fick K, men de har en sådan fin och innerlig kontakt iaf, trots att de inte ses ofta. men när de väl ses 1-2 ggr om året blir det i ett enda långt svep. Härligt.
Kramar!!!!
Annika - precis, man får göra det bästa av situationen!
Jag tror nog att det blir bra. Självklart hade det varit super om bådas familjer hade bott nära er men nu är det ju inte så. Ni bor iallfall på samma kontinent och både ni och de har möjlighet att flyga ner eller upp på bara några timmar utan att ha jetlag eller att det är en väldigt lång flygresa. Men jag tror inte att de vill ge er skuldkänslor utan kanskek bara uttrycka sin längtan om att få dela så mycket som möjligt av sitt barnbarns uppväxt. Ni kanske inte heller bor i Tyskland för evigt men nu bor ni där och det är inte jordens ände direkt.
KRam!
Desiree - ja, det kan vara så, men då finns det bättre sätt att uttrycka sig på! Jag vet att min mamma tycker vi bor alldeles för långt ifrån, men hon säger mer att hon gärna kommer o hälsar på så mkt som möjligt osv, ser det positivt alltså. Engelsmannens familj är mer benägna att se det negativt, alltså att vi bor i Tyskland o det är sååå långt bort! Jag tror att det är så långt bort som man gör det! :)
Försök att inte bry dig om vad de säger! Som sagt, det är en tvåvägsgrej, inte bara ert ansvar! Kram!
Skicka en kommentar